Sveriges Gamla Lagar/Band XIII/H

←  G

Samling af Sveriges Gamla Lagar — Band XIII av C. J. Schlyter H

I  →

...

Haizl, f. (af heta) åkallan. G.*, där det talas om afgudadyrkan.

...

Haka skapt, n. skaftet af en båtshake. ÖG.* Med det sätt att bestämma en viss gräns som där förekommer, kunna jfs. många dylika exempel som anföras af Gr., RA. s. 55–68.

...

... ...

Hamber, m. (Isl. hamr) skepnad. i trols ham l. trolzham (N. trollham, skikkelse som er paakommen ved trolddom, A-n), VG.* Jfr. R-t, II. 51.

... dömma om honom, St. Kg. ind. 8. — han, nom. och acc. sammandrages stundom med ett föreg. verbum, såsom: bindran, kiplaran, ræniran, för binder han &c. ÖG. Vaþ. 31: 2; G. 6: pr. not. 81. söken för söke han, VG.* ærvan för ærva han, sean för sea han, ÖG. Æ. 20: 1; R. 14: pr. biþin, fören, för biþi han, före han, U.* betradhen, laghsökian &c., för betradhe han &c. ME.* gærdhen, skyldan, för gardhe han, skylda han, Chr.* (Likaså sammandrages stundom i vår gamla bibelöfversättning äfven acc. honom med föreg. verbum, såsom öfverantvardaden, Matth. 27: 2; the skola begabban och hudflängjan, bespottan och dödan, Marci 10: 34.) På samma sätt sammandrages han med præp. firi till firin, se Firi. — I G. skrifves h. vanligen med två nn, men fem. han, hon, merendels med ett n, någon gång med två aa, hvarför den skilnad synes hafva varit mällan dessa ord, att i det förra a varit kort, i det senare däremot långt. — Jfr. Hans.

Hana, se Handla.

Hanbughi (för handbughi), m. (Isl. handbogi) handbåge, vanlig båge (som med blotta händerna spännes och hålles spänd). SM.* Jfr. Armbörst.

Hand (dat. hændi, hande, hand; pl. hænder, dat. handum), f. 1) handen jäm- te hela armen upp till skuldran. gar- per skal vara sva högher at taker un- dir h. maplungu manni, ǝ: når honom upp under axlen, H.*, hvarmed jfr. ML. GulL. Landsl. 29: garð skal gera sva ha- fan at hann nai undir hond meðalman- mi, ɔ: "at de kand naa op under en mands arm", såsom det rätt öfvs:s i Chr.IV.N. L. Landsl. 27, och äfven före- kommer i T. stadgar, såsom: ein pfat- zaun soll einem zimlichen mann unter die achsel gehen und ihn stehend tra- gen (Gr. RA. s. 102). Denna bem. af o. hönd är icke ovanlig i Isl. skrifter, t. han, ex. kom öxin undir hönd háuum, ɔ: träffade honom under armen; hjó a hönd Arnþóri fyri ofan ölbega &c., se Fr. och EJ., och det N. hand brukas ännu i samma bem., se A-n. 2) hand. _VG.* ÖG.* U.* G.* Sk.* þumalfinger ær (sva gilder sum) half h., för tummen bötes hälften (1. mera än hälften) så mycket som för hela handen, ÖG.* U.* SM.* ME. SVI. 3; Chr. SVI. 4; jfr. Heta. taka i h. manni, VG.* -dum saman taka, ME. pj. 14. taka hand i fontkar, U. -dumi (n. font) gripa, VM.* hæra (a) pæn sum -dum taker 1. far, ÖG.* hava sik i -de (o: i sin hand) haka skapt, ÖG.* bok i hænder taka 1. i h. sik (5: i sin hand) taka, H.* lose hanum dom i hænde, o: i hans hand, se Lösa. lata slippa sik tugh af -dum, slappa (tugh) af -dum, St. Sk. 17. hava vanta ofna hæn- de (n. efter järnbörd), Sk.* -ds bet, se Bot 3. gælde (n. ther) fore h. sina, se Gælda 3. doma h. af manne, kuiver stiu- ges ginum h. mans, ME.* stinga genom h. mans, Sk.* böte h. fore sar &c., se Böta 7. hals ok_h., se Hals 2. h. a (fse) bæra, se Bæra 1. varþer alt takit sa- man h. ok brander, om mordbrännare träffas å bar gärning med eldbrand i handen, ÖG.* taka alt soman bytto ok h., h. ok kæralde, h. ok vand, se Bytta, Kæralde, Vander. hava kirkiugarp-da mallum, förestå kyrkbyggnaden, Sm.* væria fere manni 1. standa firi mæ vær- iande h., varpa dræpin i 1. utan vær- iande h., Sk. IV. 57; ME.* Chr. DrVl. 4, 5; Tj. 13: 1. sla (fæ) mæþ fastri h., se Faster 1. tve taka medh sampmadhe h.,

gemensamt, St.* stinga -dum viper,

se Stinga. koma -dum a gripi, ɔ: stjäla, G.* h. skal hændi sælia, o: den hand som mottagit det lånta godset (com- modatum) skall återlemna det i dens hand som utlånat det (jfr. Men), VM.*; denna regel har någon likhet med det baþum, VG.* leþa af -dum sær, n. till fångesman, se Leþa. föra eþ sik af -dum, aflägga ed, ÖG.* vitnæ manni fæ fran handæ, Sk.* — Jfr. Harms-, Vreþs hand; Jæmnaþa hænder.

...

Handaværk, handværk, handaværki, handværki n. 1) gärning som verkställes med händerna. fa fiorlæsting, döia &c. af manna l. mans -kum, ɔ: genom människors l. en människas gärningar l. vållande. VG.* ÖG.* U.* SM.* ME.* Chr.* eig kom þæt af hans -kum, VG.* rinder elder af mans -kum viþari &c. VM.* ai gingin hennar h. til, ɔ: våldsam gärning (som kunnat vålla barnets död), G.* þæt man lægger sit h. op a, ɔ: gör med sina händer, VM.* synis þæt a likinu . . mans h., ɔ: märke af våldsam behandling, ÖG.* (manna l. ængun) h. ær l. synis a (liki), U.* SM. B. 8: pr. not. 43; M. 20: 1; 22: 1; 27: 5; VM.* varþa sinum -kum, ÖG. B. 17: 1; U.* SM. B. 19: 2; VM. II. B. 24: 1; ME.* varþa þy (n. fæ) firi sik ok sinum -kum, ÖG. B. 26: pr. not. 22. liggia ogilder af l. a sialfsins -kum, ÖG.* 2) ett med händer gjordt verk, t. ex. en brunn, fiskdamm, qvarn &c. VG.* ÖG.* SM. B. 19: 3, 5. hus æller annur h. (manna), SM.* ME.* St.* fæ kan koma i mans h., ɔ: snara l. annat giller för vilda djur, ME.* Chr.* fa döþ &c. af (mans) -kum, ÖG.* Jfr. Handaværka drap. — handaværk och -værki förekomma om hvartannat med samma bem:er; och då dat. pl. -kum kan hänföras till hvilken af nämnda nominativer som hälst, så kunna dessa ej skiljas åt såsom särskilda ord. Jfr. Handvirki.

... ...

Hanga, v. n. (Isl. =) hänga (i galge). Se Hugga, Hangi, Hængia.

Hangi, m. (Isl. =, hängd människa) hängning. döma þiuf til -gæ, Sk.* hug ok h., allitt., se Hug.

... ...

Hasl, f. hassel. ÖG.* U.* SM.* VM. II. B. 14: 4; ME. B. 17: 4; Chr. B. 18: 3. Jfr. Hæsle.

Hasla, f. (Isl. =) hasselstång, hasselkäpp. sætia i (n. iorþ) -lu, n. såsom tecken till förbud, ÖG.* jfr. VG. I. J. 20; II. J. 45. föra in l. flytia (n. säd) undan -lu, ɔ: från stället, där hasselstången blifvit nedsatt, s. st.

Hasskaper, se Hæskaper.

Hastighet, f. hastighet, öfverilning. Sk.*

Hastoger, adj. hastig (brått och -gt) modh, Chr.*

Hasæti (hassæti, assæti, a sættære), m. (af har och sitia; Isl. háseti; N. haasete, haaseter, båtsman, matros) eg. en som sitter vid årtullen; roddare; så förklaras d. o. äfven af Thorlacius, anf. st. (se Flat) s. 213. U.* SM.* VM. II. M. 25: 4; H. Kg. 9: 2. och not. 60. Jfr. NGL. I. 98, 99, 180 &c.

... ...

Hema föder, hemfödder, adj. 1) hemmafödd. væria l. sværia at i hans garþi þær var þænni griper h., sværia at þæt var -föt, VG.* væria, vitna, vinna firi -föt, svärja att kreaturet l. trälen hvarom tvistas, är hemmafödt hos den, för hvilken det klandras, VG.* Sk.* Jfr. Fylsvat, Hemföþa. 2) som hemma uppfödes l. underhålles. -föd diur l. villi diur, VG.* SM.* VM.*

Hema giorþer, adj. hemmagjord. gripa til -rt = til hemgærþ, SM.*

...

Hemfylghþ (hemfölghþ, hemfylgh), f. hemföljd, som af föräldrar gifves åt barn vid deras giftermål. VG.* U.* SM.* H. Æ. ind. 8. (jfr. c. 8: 2.); ME.* Chr. G. 12, 13. — VG.* kallar särskildt det h., som vid giftermål gifves åt dotter, )( hemgæf, som gifves åt son; och enligt ÖG.* synes h., likasom fylghþ i allm., betyda hvad som af giftoman gafs åt qvinna vid hennes giftermål. — Jfr. Haim fylgi, Mæþfylghþ.

Hemfærd, f. hemfärd, hemresa. Se Bort færd.

Hemfödder, se Hema föder.

Hemföra, v. a. hemföra. VM.* H. V. 6: pr; Sk.* ME. G. 6: pr; Kp. 5: 1; Chr. G. 6: pr; Kp. 8: 1; Add. D. 3.

Hemföþa, f. det förhållande, att en träl l. ett fäkreatur blifvit födt hemma hos någon viss person. ÖG.* U.* vita (firi) -þu, ÖG.* han a vald (l. vitsorþ vita) til -þu æn (þæt, n. som klandras) qvikt ær til hemgærþ æn döt ær, U.* VM. II. M. 27; ME.* Chr.* væria þæt (n. det klandrade) sik til -þu æller hemgærþ, U.* gripa til -þu (æller hemgærþ), U. M. 43: pr; SM.* VM. I. B. 35: 2; II. M. 27. man a egh -þu sina i tak lata, ɔ: man skall ej i qvarstad sätta kreaturet, hvilket man vill bevisa vara hemmafödt, utan sværia mæþ ofæstum eþe, ÖG.*; jfr. VM. I. B. 35: 2, där samma mening uttryckes med orden vari siælver taks man sin. Jfr. Hema föder.

Hemföþo eþer, m. ed hvarigenom den, hos hvilken en träl l. ett fäkreatur blifvit klandradt, bekräftar att trälen l. kreaturet är hemmafödt (jfr. Hemföþa, Fylsvat). VG.* ÖG.*

...

Hemgæf, f. hemgift, 1) som af föräldrar gifves åt son vid hans giftermål, )( hemfylghþ, VG.* 2) äfven hvad som vid sådant tillfälle gifves åt dotter. VG.* Jfr. Hemgava, Hemgift.

... ord än Isl. heimill, heimila); dock må här anmärkas att Ld:i uppgift att i st. f. varþi þæn iorþ .. hin hemuli værþ, U. J. 4: 2, i membranis vetustissimis läses: hemule þen iord .. hin varde vård, är, såsom man ock kunnat vänta af denne förf:s bekanta sätt att åberopa gamla hss., alldeles sanningslös.

Hemuld (hemult, hemold, hemul, gen. hemuls), f. (Isl. heimuld, heimild) hemul, försvar för eganderätt (till jord l. lös egendom) l. för någon annan rättighet, hvilket vinnes genom uppgifvande af den person, af hvilken man fått rättigheten åt sig öfverlåten. lita a h. l. til -ls, söka försvar för sin rätt hos hemulsman, leda till fångesman, se Lita. stamna h. sinne, ɔ: den som skall hemula, ÖG.* binda man til -ls, genom bevisning af köpet nödga säljaren att hemula, Chr.* i h. standa, inställa sig inför rätten för att försvara sin förytring, U.* VM. II. M. 28: 2; ME.* Chr. J. 30: 3, 4. ængin bæri fæst a föter döþum ok ængin (n. bæri fæst) til högs at h., ɔ: söka hemul vid grafhögen genom att leda till en numera död hemulsman, ÖG.*, där de anf. uttrycken möjligen icke endast äro bildliga, utan ock torde åsyfta afskaffandet af ett förut gällande bruk, att föra bevisning mot den redan döde hemulsmannen genom eds afläggande på hans graf (jfr. Graf 4); af ett dylikt förfarande finnas i gamla stadgar flera exempel; ”olim si quid a quo vel apud quem esset actum, huiusque rei testimonium propter mortem eius haberi iam non posset, solebant ire ad sepulcrum et cum iureiurando etiam consacramentalium fidem defuncti contestari; quæ dicebatur contestatio super sepulcrum s. super fossam mortui, super mortuum, super os mortui”; i T. lagar kallades detta att erzingen uf den toten man, hintz dem toten manne auf dem grab, gan uppe sin graff unde sweren &c., se Hlt. Gl. o. grab. lete -ls þæs hanum gaf, fordre hemul af den som gaf honom (det klandrade godset), ÖG.* han nar egh h. sinne ok egh leþsnum, han får ej försvara sin eganderätt genom ledning till fångesmannen (jfr. Leþsn), ÖG.* þæn h. fylghir, den som har försvar af hemulsman, ÖG.* hvar egh kumber h. innan lagha leþsnum, då tinget ej blir hemuladt när det blifvit ledt till tredje säljaren l. dessförinnan (jfr. Leþsn), ÖG.* h. sina vita l. firi koma, næmna sina h. vin ok vitni, ɔ: dem som skola försvara hans åtkomst l. hans besittning (såsom panthafvare, låntagare &c.), ME.* Chr. h. manni halda, i h. standa, om vin, ME.* Chr. Tj. 20, 21. fa h., genom hemul bevisa sin eganderätt l. annan rättighet, ÖG.* leta h. sinna, skaffa sig försvar af den som tillåtit honom att hugga i skogen, ÖG.* þæn sum ei haver firi sik h., ɔ: som ej kan bevisa att han af behörig person fått åt sig öfverlåten rättigheten att släppa sina svin i skogen, SM.* Jfr. Ohemuld.

Hemuli, hemole, m. hemulsman. ÖG.* ME.*

Hemulika (hæmolika, hemelika; hemmelige, Sk.), adv. 1) enskildt, särskildt. VG.* 2) hemligen. Sk.* ME.* St. R. 10; Chr. Tg. 17.

Hemuls eþer, m. ed, hvarigenom säljaren bestyrker den skedda förytringen och försvarar köparens rätt. bibia han (n. þæn sum aværkaþe) sea -eþ at sær (n. hemuls manninum), bedja åverkaren (n. då han påstått eganderätt till jorden) emottaga sådan ed af hemulsmannen till försvar för inehafvaren som köpt jorden af honom, ÖG.*

Hemuls man (hemolman, VM.), m. hemulsman, 1) i allm. den som åt en annan lemnat en viss rättighet, och vid uppkommen tvist skall försvara den samma. H.* ME.* Chr. B. 11: 2, där fråga är om rättighet att hugga i en annans skog, l. där insläppa sina svin. 2) i synn. den som till en annan förytrat fast l. lös egendom, och vid uppkommet klander skall försvara den skedda förytringen och den andres eganderätt. ÖG.* U.* SM.* VM.* ME.* Chr. Tj. 17–19. I yngre hss. af Sk.* förekommer i samma bem. hiemmel.

Hemult, se Hemuld.

Hennar, se Hænnar.

Henrici dagher, henriks dagher, m. Henriks dag, den 19 Januarii. U.* Chr.*

Her, Herbergi &c., se Hær &c.

Herians son, se Hæriansun.

Herra, se Hærra.

Herrenskedt, f. nedrighet, elakhet. Sk.*, där det i några yngre hss. är orätt skrifvet för hærskiold. Jfr. Hæriansun, och Mb. D. Gl. o. hæriænsked.

Herþa, v. a. (af harder; Isl. herða, tränga på af alla krafter, Fr.) eg. göra hård, härda; framhärda, envist drifva igenom ett förehafvande. G.*

Herþingi, se Hirþingi.

Heta (hæta; haita, G.; impf. hæt; hit, G.), 1) v. a. kalla, ropa på, tillkalla (vocare) (Isl. heita). h. a hult eþa hauga, ɔ: åkalla, G. 4. huti, G. Add. 4, är troligen skriffel för haiti l. heiti. Jfr. Up haita, Haizl. 2) kalla, gifva namn af (appellare). þæt ma (n. man) væl truldom (acc.) h., VM.* gangi þit ater sum (n. han) hetin ær, ɔ: till sin herre (och vare träl) såsom han var kallad, VM.* 3) v. n. kallas, heta, hafva namn. kiælda heter byrghitta, emunder hæt kolbrænna, maþer sum þielvar hit, oy sum haitir dagaiþi, et konungs riki sum hetir sveariki, VG. IV. 15: 1, 2; SM. Add. 1: pr; G. han kallar sik aþra namni æn han heter, VG. IV. 19: 1. h. æptir annan, VG. IV. 15: 9. h. vaþi, fingin fæst, aldra göta þing, aker &c. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* G.* Sk.* ME. Æ. 3; B. 28: pr. &c.; Chr.* h. þengsbani, þiuver, græsspari, falsari, kasna vargher, horstakka &c. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM. I. B. 45: 4; II. M. 26: 16; Bj.* Sk.* ME. Þg. 32: 1; Þj. 1; St.* Chr.* hete man eig thæs bætre, St.* h. saklös, fallin, saker, laghgangit, kona hete laghtakin, h. barna faþir, hete frillubarn hans, æn hun (n. sæt) skal staþugh h., kallas, förklaras, dömmas saklös &c. ÖG.* U.* SM. Kk. 15: 4; G. 2: pr; VM. I. G. 8; H.* ME. G. 4. hete þrer (marker) ok æru tvar, se Mark. þumulfinger heter half hand, ɔ: den kallas så därför att för tummen bötes hälften så mycket som för hela handen (jfr. Hand 2), ME. SVl. 3. sum han heter, såsom den andre har kallat honom, U.* 4) vara. þæt (n. vingæf) hetir siax öra, ÖG.* þæn heter lagha lækir, þæn heter rætlika til kirkiu komin, SM. Kk. 4: pr; M. 11. æn (þæt) falt heter, om det är till salu, ɔ: om den som har köpt l. tillskiftat sig det, vill åter sälja det, SM.*

Heta, v. a. (Isl. heita, lofva) gifva. Sm.*

Hetning, ett troligen genom skriffel tillkommet ord, G.*, där, enligt gammalt bruk, rättelsen blifvit genast anmärkt genom de tillagda orden eþa dailu mal (jfr. Graf 1, Himin, Læsa; G. föret. s. III. och not. 14.); ordet förbigås i T. öfvs.

Heye, se Hægha.

Heþer, heder, m. heder. H.* ME. Kg. 15, 31; St.* Chr. Kg. 12. thet a h. gar eller ære, Chr.* til h. ok til husfru, allitt., ɔ: till hederlig hustru (jfr. Asker), U.* ME. G. 5: pr. vil han engen h. göræ, ɔ: upprätta den våldtagna qvinnans heder genom att gifta sig med henne, Sk.* ærve eptir sik lata göra ok h. allan &c., ɔ: hederlig begrafning m. m. SM.* þæt ær gups vari h., som vore (till) Guds ära, VG. IV. 19: pr. toko marghir h. af varum laghum, VG.*, skulle öfvs:s: många togo heder &c.; men hvad meningen härmed kunde vara, är svårt att förklara; äldre försök att tyda dessa ord, se VG. gl.

...

Heþin, hedin (hæþin; haiþin, n. haþit, pl. m. hainir, G.), adj. 1) hednisk, hedning. VG.* U.* G.* Sk.* ME.* Kg. 5: 6; Egn. 32: pr; St. H. 2: pr. i heþnum tima, U.* af hedne værld, Chr.* h. guþ (n. pl.), G.* 2) odöpt (om barn) ( )( cristit). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* Sm.* ME. Æ. 9; H. 2. heþit morþ, nyfödt, ännu ej döpt barns mord, barnmord, ÖG.* VM.* Sm.* 3) ovigd (jord, som ej är invigd till christna människors begrafning). læggia man i heþna iorþ ( )( i kirkiugarþ), Sm.* Sk.*

Heþna (haiþna, G.), f. 1) hedendom. G.* 2) den hedniska tiden, före christendomens införande i landet. bæþi i heþnu ok kristnu, VG.* högha byr ok af heþnu bygder, ɔ: ända från hedniska tiden, VG.*

Heþnu byr, m. gammal by, som varit bygd ända från hedniska tiden (= af heþnu bygder, se Heþna). högha byr ok heþnu (n. byr), allitt. se Högha byr.

... ...

Hindradagher (hinderdagher), m. senare l. följ dagen; förekommer endast om dagen näst efter giftarqvällen och sedan bruden om natten legat i sitt nya hem. VG.* ÖG.* SM.* a rættum h., ME.* Chr. G. 10: 3; 18: pr. -dags (adv:er) um morghin, U.* VM. II. Æ. 4. Förra delen af d. o. kunde väl, såsom Ih. antagit, vara sammansatt af hin och annar, då genom hopdragning uppkommit hinnar och hinra = hindra, hvilket sedan i sammansättningen med dagher blifvit oförändradt; men då i Isl. finnes hindri, hinztr, senare, senast, hvaraf hindra l. hindar dags, följande dagen, hinzta sinni, hinztr fundr &c., sista gången &c. (se Eg. Lex., Fr. Ordb. o. hindri) hvartill komma beslägtade ord i flera språk (E. hind, hinder, behind, T. hinter &c.), så behöfver förutnämnda sammansättning ej antagas till förklarande af o. h. Jfr. R-t II. 446, 447.

Hindradags gæf (hindærdaghs l. hindro daghs gæf, hindradags gif), f. morgongåfva, i allm. så kallad däraf, att hon gafs om morgonen på hindradagen; en motsvarande gåfva har enligt VG. fått detta namn därför, att eganderätten därtill ej tillföll hustrun förr än de nygifte kommit baþi a en bulster ok ena bleo. VG.* ÖG.* VM.* H.* ME.* sva i h. sum i andrum bom, så väl där bland lösören finnes sådant som är gifvet i morgongåfva, som i andra bon, där sådant icke finnes, U.* gifs at hindradags n. gæf, VG.* Jfr. Hinderdags gava, -gipt; Morghongæf.

... Hirþ, (Isl. hirð =; hirða, vårda, förvara) (konungens) hof, hofstat. Se Hirþgarþer, -man; Hirþi, Hærdis lös.

Hirþgarþer, m. gård. där konungens hof hålles. Se Haf.

Hirþi (herde, hyrde, Chr.), m. (af hirþa, vårda förvara; jfr. Hirþ) herde. ME. B. 9: 6; Chr.* halda fæ, gæta, fara mæþ hund ok h., allitt. VG.* ÖG.* Sk.* taka alt saman hiorþ ok h., U. V. 7: 6. Jfr. Kyrkio-, Valgångs herde.

Hirþingi (herþingi, hyrdinge, hördinge, hiordinge), m. = hirþi. VG.* VM.* ME.* Chr.* Jfr. Hiorþ.

Hirþman, m. (Isl. hirðmaðr) drabant, hofman. U.* SM.*

... Hiorþ hunder, m. fähund, vallhund. ÖG.* SM.*

Hiorþlöt (hiorþalöt), f betesmark. ÖG.* U.* SM.* VM. II. B. 17: 5; 19: rubr.; ME.*; men i U. M. 8: pr; VM. I. M. 8: pr. har d. o. möjligen inkommit i st. f. genlöt, som torde hafva varit okändt, och blifvit ansedt som felaktigt.

Hiorþvalder, m. betesmark. U.* SM.* VM. II. B. 4: 2; 6: 3; 17: 5; ME.* Chr.* bya h., ME.* Chr. B. 32: pr.

Hiul (hiaul, G. hiughl, Sk.), n. hjul. VG. I. FS. 4; II. Forn. 16; ÖG. B. 18; U. V. 12: 1; SM. B. 8: 5; VM. I. Þj. 17: 1; G. 27. h. a qværn, ÖG. B. 28: 4. döma man i h., 9: att steglas (jfr. Stæghl), Sk.* Jfr. Mylnohiul.

Hizl, se Hel, f.

Hizlle, m. hylla l. sing appe under taket. Chr.*, dar nyare hss. hafva hylla. Folkspraket bibehdller annu d. o. i sam- ma bem. pA flera orter; jfr. Th. Gl o. hjalle, och Dial. Lez. oo. hjalla, gille; i Skane kallas s& héskullen ofvanfér stallet. Flera bem:er af d. o. anféras af Rz. s. 280. Afven i Norge forekom- mer det i flera former och bem:er; se A-n o. hjell.

Hiælmber, m. hjälm. ME.*

Hizlp, hialp (hielp), f. bjalp. VG.*0G.* U.* VM.* Bj. 14: 6; ME. Kg. 5: 6. hegnan ek h., G.* sékia man til -pa (gen.), 9: for att fa hjalp af honom, VG.* 0G.* ME. Eps. 2; St..Eds.2. Spa |. lépa sik tl h., OG.* bithia 1. koma til -pa, Sk.* St. Kg. 1: 1; B. 22:6. sselia sik til =pa, han giorthe hanum thet ey til -pa, Sk.*

Hizlpa, hialpa (hielpa, impf. Lat, pl halpu, sop. hulpit), v. a. m. dat. hjalpa. VG.* 0G.* U.* SM.* VM.* H.* G.* Sk.* ME. B. 33: 2; Chr Tj. 1:1. bh. manni et dagsverki, U.* h. ser, VG.* h. sik mep hand ailer fet, 0: bruka dem, SM.* han giter xi hulpit sik, han ma ey sizl- ver h, sik, 9: forsdrja sig, VM.* Sk.*

ar hanum egh forfals

sialver h. sik ok fépa sik, h. sik til fe- pe sinna, OG.* SM.* siukum h., 9: med- dela dem den h. nattvarden |. yttersta smorjelsen, VG.* h. manai i hem ek ur heme, n. med dop och den h. nattvarden, OG.* bipia sik sva gup hk. &c. edsfor- mular, OG.* Sk.* ME. Kg. 31; Pg. 1. &e. lénda skript -per (egh) firi (biskups sak 1. fea bet), 0: béterna undgés (ej) ge- nom enskild tinge OG.*; jfr. VM. I. Kr. 13: 1. forfals eper -per trysvar,

. ig Hig A

G.* (per) til h., U.* SM* h. geps undan eld, U.* SM.* ME. pj. 37:1; St.* hvar sum py gopa -per, 0: bargar det skeppsbrutna godset, Bj.* h. hé ek ker- ne, barga det, VG." Jfr. izlpa.

Hielt, n. (Isl. hjalt) svardsknapp. sla mp hernum ella -tum, allitt. 0G.*

aerne, wm. hjarna. Sk.* Jfr. Hor, Hiar- na hinna, Hiern skal.

He, se Hvar, pron.

Hof, n. 1) hof (aula). ME.* Chr.* 2) riksdag (i Danmark, det s& kallade da- nehof). Sk.* Jfr. Mb. D. Gi. d. o.

Hef, m. hof, matta, sedighet. h. i or- dum ok athavam, VG.*

Hef, m. se Hever.

Hofda, se He

Hofdabelster, se Hufpabulster.

Hoffe, n. (af hever) fakreatur med hofvar. h. ek hornfz, allitt. VG.*

Hofman, m. hofman. St. Kp. 30: 2; R. 34: 3. )( bonde, Bj.* ME.* St. Kp. 23: pr; 34: pr. nott. 14, 20; Chr. Kp. 6: pr; Tg. 1: pr; 44: pr; 42. =msen, pl. )( almeghe, ME.*

Hofmæstare, m. hofmästare; förekommer här om den som förestår förplägningen med mat och dryck vid stora bröllopp. St.*

Hofsamber, adj. (af hof, m.) hofsam, som iakttager måtta och skick. VG.*

Hofstokker, m. en träklabb som fästes vid hästens fot for att hindra honom att flöja. H*

Horn, n. 1) horn. VG. II. R. 24; ÖG.* G.* Sk. IV. 39. qviki sum h. ok hof haver, allitt., ɔ: nötkreatur och häst, ÖG.* böta baþe fore h. ok fore hof ok fore hunds tan, ɔ: för kreatur som stångar, sparkar l. biter, Sk. I. 100. sva . . sum ytærst ganger h. ok hova i, ɔ: längst ute i marken där hornboskap och hästar gå i bet, H.* þær gange h. gen l. a mot -ne ok hof gen hof, ɔ: båda egarnes nötkreatur och hästar beta om hvarandra i båda betesmarkerna, så att de likasom qvitta med hvarandra, ÖG.* Däraf att oo. h. och hover i sådan mening genom allitt. sammanställas, följer icke att h. för sig själf betyder nötkreatur och hover häst, hvilket ock gäller om Isl. horn; och då det säges: ef horn eða hofr verðr mannsbani, hafva båda dessa orden sin eg. bem., och beteckna just de vapen, med hvilka kreaturen dödat en människa. Jfr. Nötshorn. 2) dryckshorn. sla annan mæþ -num ælla hiæltum, ÖG.*, där h. af Ver. och Locc. öfvs:s: ferrum capuli instar cornu prominens, då h. och hiælt skulle vara synonyma. Jfr Diurs horn. 3) naglar. synis a (n. barni) h. ok har, barn havir baþi h. ok har, allitt. U.* VM. I. Kr. 6: pr; II. Æ. 12: 4, där Ih. tror att h. är sammandr. af horund (Isl. hörund), hud (jfr. Harund), hvilket ej synes sannolikt, fastän Sk. I. 2. har huþ ok har; och att i gamla T. lagar haut und har i helt annan bem. sammanställes (se Hlt. Gl. o. haut), tjenar här ej till någon upplysning. varþa takin (mæþ truldom) mæþ h. ok har &c. VM.* Sm.*, där naglar och hår nämnas såsom redskap för trolldom; jfr. Troldomber. 4) altares hörn, altarhorn. Se Altæræ horn. Isl. och N. horn brukas i bem. af hörn i allm.

... ...

Huvuþbani, m. dråpare. tunga h., tungan är hans dråpare, U.*

... ...

Hug, hugg, hog (hag, hagg, G.), n. 1) huggning, huggande, a) i allm. ... ...

Hult (holt), n. (Isl. AS. N. holt, T. holz) liten skog, skogsbacke, prov. hult. haita l. troa a h. eþa l. ok hauga, allitt. (jfr. Lunder), G.* Jfr. Bursuholt m. fl. n. pr. VG.*

... Humbla tiuver, m. humletjuf. Chr.*

Humbli (umbli, G.), m. humle. U.* SM.* G.* ME.* St. Kp. 3: pr; 34: 1; Thj. 8; Chr.* Jfr. Vilhumble.

...

Hunagh, honag (hanung), ? (Isl. hunang, n.) honing. SM. Kk. 7: pr. not. 70; Sm.* Chr.*

... ...

Husfrugha, husfruha, husfrua, husfru (husprea, hosprea, VG.* husfroya, G. husfrö, Sk. hustru, St. Chr. husfröa, huströ, hustro &c. ÖG. &c. yngre hss.), f. (Isl. húsfreya) hustru (i förhållande till mannen, uxor), husmoder (i förhållande till huset och husfolket, materfamilias). VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* Bj.* G.* Sk.* ME.* St.* Chr.* )( bonde, VG.* ÖG.* U.* SM.* VM.* H.* Sm. 7: pr; 10: 1 &c. )( husbonde, U.* G.* laghgift h., U. Æ. 18; ME. G. 2: 5. bonde æller bryti æller þera -ur, U.* SM.* til heþer ok til h., se Heþer.

Husfrudöme, n. husmoders stånd, värdighet och rättigheter. U.*, där d. o. dock endast förekommer i gamla ed. af U.; jfr. föret. s. LXII.

Huskaper, se Hæskaper.

Huskona (huskunæ, i yngre hss. husqvinde, Sk.), f. 1) trälinna. VG.* ÖG.* Sk.* )( sætes ambut, Sk.* 2) träls hustru. VG.*

Huskunu barn, n. barn afladt med trälinna. ÖG.*

Husl, n. (Isl. =; AS. husl, husel; MG. hunsl, offer) den h. nattvarden. VG.* taka h., viþ -li taka, VG.*

Husla, v. a. (Isl. =; AS. huslian) meddela den h. nattvarden. VG.*

Huslgipt, f. en afgift till presten vid den h. nattvardens begående, skriftpänningar. VG.* Jfr. Paska pænningar.

Huslykil, m. husnyckel. H.* Jfr. Hus nykil.

Hus man, m. = husætis maþer. U.*

Hus nykil, m. husnyckel. U.* Jfr. Hus lykil.

...

Hvin, m. (Isl. hvinn) snattare. VG.*

Hvinska, f. (Isl. hvinnska) snatteri. VG.*

Hvinsku þiuver, m. = hvin. VG.*

... ...

Hyggia, f. 1) sinne, tänkesätt. mild h., VG.* 2) mening, tro. Se Brysthyggia.

...

Hylla, v. a. (af hulder; Isl. =) göra huld. h. guþ at sær ok at (n. sær) græmia, göra Gud (l. bedja Gud vara) honom huld (om man svär sannt) och vred (om man svär falskt), VG.*; detta har afseende på edsformuläret: sva se mær guþ hull ok vattum minum (se Hulder, Vat, Vatter), och kanske på ett äldre formulär, som finnes i de N. lagarne: sva se oss guð hollr sem vær satt segiom gramr ef vær liugum; sva se mer guð hollr sem ek satt segir gramr en ek lygr, NGL. I. 264; II. 30, 31, 397, 398, 423.

... 304 Hælghunamassa Hamna. gons höglid (jfr. Hælghuna mæssu da- gher). U. G. ME.* Helghuna massu dagher (hælghunæ missu dagh, Sk. helghomasso-, hælghu- na dagher, VG.* U. Kk. 10. not. 26.), m. = aldra hælghuna dagher. VG.* SM.* VM.* Sm.* Sk. Hælgb, se Hælgh. Hæli, heli, hæl, n. (af hæla, gömma) eg. gömställe, tillflyktsort. fylghia (bi- um) til huls ok til hælis 1. hæls, allitt.,

till det ihåliga trä där de satt sig,

ME. Chr. þar skal hafa helg ok h., allitt. G.*, där T. öfvs. har vorheginge. Hall, n. (Isl. heill, hvaraf godu, illu, verstu -lum) förebud, tecken. barn ær föt bæstum -lum, under goda förebud, friskt och helbregda, VM.* Hælla, f. (Isl. hella) häll, flat sten. H.*, där fråga är om en uppstående, likasom upprest, men dock jordfast sten. Halla, f. (af verb. hælla) sluttning, prov. hälla. Se Til hælla. Halla, se Hælda. Halla, v. a. hälla. h. garp niper, bö- ja en gärdsgård ned till marken, U.* Hæller, se Hælder. Hælmninger, m. hær. ripa hem at manne map hær ok h., allitt., o: med ett sällskap af beväpnade män (för att göra rån), VM. II. M. 25: 10; jfr. Hæmp- ning, Hærvirki. Otvifvelaktigt är d. o. d. s. som det i Isl. poesi i bem. af en här 1. en mindre, väpnad skara ej säl- lan förekommande helmingr (troligen af ett försvunnet verb. helma, täcka, be- skydda, hvaraf AS. T. Holl. &c. helm, bjälm, jfr. Rz. s. 280; Ih. Gl. o. hjelm), hvil- ket, sannolikt genom förväxling med det därmed alls icke beslägtade, i prosa vanliga helmingr (af halfr), hälft, någon gång finnes skrifvet helfingr (se Eg. L. P. d. o.; jfr. R-t IV. 319). Hælmninger, för hælfninger, se Half- ninger.

Hælraþ, hælræþ, n. pl. råd l. andra ord l. gärningar, hvarigenom man tillskyndar någon döden, utan att dock själf dräpa l. vid dråpet vara behjälplig. raþa man -þum, VG.* Jfr. Raþa, Raþsbani, Morþraþ.

Hælsingar, hælsingiar, m. pl. Helsingar, det gamla Helsinglands inbyggare (jfr. Hælsingia land i ind. n. pr. vid H.). H.* St.* lagh l. landslagh -gia, H.*, där på ett ställe, utan tvifvel genom skriffel, står hælsingx för -ga l. -gia.

Hælsinsker (för hælsingsker), adj. Helsingsk. öre h. (jfr. Öre), H.*

Hælslæghin, adj. ihjälslagen. SM.*

Hælst, se Hælder. Hælt, se Halda. Hælti, f. (af halter, halt; Isl. helti) halthet. H.* Hælvan, f. förmodan om nära före- stående död. liggia i -num, ÖG.* Hælviti, n. (af hæl, död, och viti, straff) helvete. VG.* Hælagher, se Helagher. Hæmd (hampd, hemd; hefnd, Sk.), f. 1) hämnd. VG.* ÖG.* G.* oræt h., olag- ligt sätt att hämnas (jfr. Hæmna), U.* SM.* VM. II. Kg. ind. 1; H. Kg. ind. 1. ræt h., Sk.* eptir -dum leta, söka tillfälle att hämnas, U.* 2) straff. VG.* kunung- lik h., U. SM.* konungs h., St.* Chr.* Hæmiliker, se Hemeliker. Hamna (hampna, hemma; hæfnæ, Sk. præs. -nir; part. pass. n. hæmt, SM.* impf. dep. hæmndis, hæmdis), 1) v.a. häm- nas. h., abs. VG. II. Add. 5: pr; 7:11; ÖG. Dr. 3: 1; U.* SM.* H.* G.* h. piufs &c. VG. I. O. 2; II. Add. 5: pr. h. a man, SM.* VM.* h. a annan en þæn sum gærp 1. gærningena giorbe, VG. II. O. 1: 9; Add. 5: pr. h. at manne, h. ofna böter buthna, Sk. h. refsingar, se Ræfsing. 2) -nas, v. dep. hämnas. h., abs. VG. II. Add. 7: 10, 18; ÖG. Eps. 2: 1; 7: pr; Dr. 9:1. h. Digitized by Google ...

Hængia (af hanga; Isl. hengja), 1) v. a. hänga, a) i allm. dyrr fore (n. hus) h., U.* h. dörræ, leth, Sk.* h. lin a ugn, Chr. B. 35: 1. Jfr. Ut hengæ. b) särskildt: upphänga i galge. VG.* ÖG.* U.* VM.* H. ...

Hær (her), m. 1) en mängd människor. riþa l. fara hem at manne mæþ h. ok hælmning l. hæmpning, allitt., se Hælmninger, Hæmpning. Jfr. Hærvirki. Enligt Eddan skall herr beteckna ett sällskap af hundra personer. 2) här, krigshär. ÖG.* U.* SM.* VM. M. 35: 3; Sk.* ME. Kg. 5: 6; Æ. 6: 3; Egn. 32: pr; H. 7, 8; DrVl. 30. Jfr. Hand 2.

Hær (her; hier, G. hære, Sk.* jfr. Þær), adv. här. VG. I. K. 1: rubr.; Md. 1: 2; J. 13: 1. &c.; ÖG. Kr. 19: pr; Eþs. 20; U. Conf.; Þg. 14: 2; SM. Prol.; Kk. 3; G.* Sk.* h. )( annur laghsagha, VM.* hvat manni sum h. &c., ængin gæster ma h. &c., ɔ: här i staden, Bj.* h. i landeno, St. Kg. 15: 9. utan h., utom i detta fall, U. J. 8: 3. far ækki mera . . hær &c., ɔ: i detta fall, VM.* sum h. ir skrifat i, sum ai hittas h. i, ɔ: i denna lagbok, G.* gör nakat h. af, ɔ: af dessa gärningar, ME. Eþs. 15. h. at, härtill, Sk.* vakta h. at, se At 1 h. h. medh, Sk.* h. a mot, ME. Kg. 22; Chr. B. 19; Kp. 6: 1. h. i mot, VG. III. 144; Sk.* æpter thy h. næst urskils, ɔ: i nästfölj. capitel, St. Kp. 22. h. over, häremot, Sk.* h. viþer, VG. IV. 19: 4. h. um, angående detta fall, St. Kp. 34: 4; R. 26: 1. h. æpter, härefter, i det följande, Sk.*

... ...

Hæraþshöfþingi (hæræþshöfþingi, -höfþongi), m. häradshöfding. VG.* ÖG.* ME.* h. genom skriffel för hæræþsnæmd, ME. Egn. 29: pr. -ga domber, se Domber 2. Jfr. Hofþa 1, Soknari.

... ...

Hæræþs piækker, m. tiggare som stryker omkring i häradet. ÖG.* Jfr. Piækker.

Hæraþsræfst, f. häradsförbud l. fredlysning (mot skogsåverkan). skogher ær lagaþer l. taks i l. innan h., VG.*

...

Hæriansun (herians son, hærienson), m. eg. Odens son; djefvulsson (ett oqvädinsord). SM.* Bj.* St.* Chr.* Så hafva redan Locc. och Ver. förklarat d. o., hvilket utan tvifvel kommit af herian, ett binamn som, enligt Eddan, tillades Oden; och att Oden och andra hedniska afgudar blifvit af de christna ansedde som onda andar, är en känd sak (jfr. Geyer, Svea Rikes häfder, I. 267, Saml. skrifter I. 205); detta är orsaken därtill, att o. herian blifvit i åtskilliga sammansättningar användt i ond bem. Äfven Isl. har herjans-sunr, herjans-kerling och adv. herjansliga; i D. skrifter förekommer likaledes heriensön, hærgenssön, och, såsom öfvs. af Lat. nequitia, hæriænskeeth (herinsketh, herenskiedh, hærinske), för hæriænskhet (se Mb. D. Gl. oo. hæriænsön, hæriænsked), hvilket senare ord, då det skrifves herrenskedt (jfr. Herrenskedt), KR. tror betyda ”fornærmelige yttringer eller bagvaskelse mod sin herre” (GDL. IV. 524), och det T. heriensliken, VSt. II. 13, svarar mot Isl. herjansliga. Att o. hæriansun på en nyare tid, då dess eg. bem. var okänd, blifvit ändradt till horenson (se Chr.), tjenar ej till förklaring af ordets ursprung och verkliga betydelse. Hvad Ih. (GL. I. 817, 818) och KR. (anf. st. V. 586) m. fl. oriktigt anfört om d. o., är onödigt att upprepa. I det Mythol. Lex., som är bifogadt Sæm. Edda, III. Köpenh. 1828 s. 692, öfvs:s herjans-sunr rätteligen ”Herianis sive Odini filius”, och äfven Cl-V., Fr. och EJ. härleda ordet från Odens namn.

Hærlænsker, adj. (af adv. hær och land) inom detta land (n. Västergötland) född l. boende. VG.* )( utlænsker, VG.*

Hærman, m. (Isl. hermaðr) krigsman. SM.*

Hær op, n. (Isl. heróp, krigsrop) rop, hvarigenom ankomsten af en fiendtlig krigshär tillkännagifves. U.* SM.*

... ...

Hærramot, n. herremöte; förekommer om de tre konungarnes möte på Danholmen. VG.*

Hærskaper, se Hæskaper.

Hærskiold (dat. -skildi), m. (Isl. herskjöldr, ɔ: härmärke, krigsfana, )( friðskjöldr, EJ.) krigssköld. riþa til mæþ -di, ɔ: väpnad såsom i krig (Isl. fara með herskildi, utöfva fiendtligheter, plundra, härja, EJ.), Sk.*

Hærskip, n. eg. krigsskepp (Isl. herskip); förekommer här om fartyg med beväpnad besättning, sjöröfvarefartyg. löpa a h. ok gæras bunkabrytari, VG.*

... Hæræþ, hæræþe, se Hæraþ.

Hæskaper (hasskaper, ÖG. hærskap, Sk. Chr. huskaper, Chr. hiskepr, G. hi-, hiidskaper, ME. Chr. i yngre hss.), m. de olika former, hvari d. o., som dock under dessa former och med olika bemärkelser synes vara det samma, förekommer, vitna att eg. betydelsen af dess första stafvelse länge varit okänd; och då ordets olika bem:er ej synas stå i förbindelse med de olika sätt, hvarpå det skrifves, så kunna dessa olika former ej åtskiljas, utan måste hänföras till ett och samma ord, hvars ursprungliga form troligen varit hiu- l. hiskaper, som närmast öfverensstämmer med Isl. hjú, hjon, hvaraf hjúskapr, hionalag, l. AS. hiwa, hushåll, hvaraf hiwscipe; men Isl. herskapr, krigsväsende &c., hör icke hit; i D. skrifter förekommer hærskap, herske, hæske, hædske, och i D. folkspråket finnas ännu liknande ord i bem. af husfolk (se Mb. D. Gl. o. hædske och Dial. L. o. hæske); häske, häsk, häskap har äfven bibehållit sig i bem. af hushåll, matlag, på några orter i södra Sverige (Rz. s. 285; PM. o. häske). 1) hæskaper, hiskepr, familj, husfolk, hus. 'agha baru i h., hema i husum ok h., allitt., vræka bröt leghoman af h. ok af vist sinni, VG.* lit kristna barn sin ok h. sin allan, G.* 2) hasskaper, hæskaper, huskaper, ett helt härads invånare. siter alder h. qvar, ɔ: underlåter att betala mordgäld, ÖG.* ME.* Chr.*; då hela häradet skulle betala mordgäld, kan alder h., )( man, här icke betyda ett hushåll, ehuru, då på sist anf. st. tillägges: gælde thera del ut af mordgældet, detta tyckes visa att förf:ne af Chr. förstått d. o. så, att därmed menas de som bo i samma hus l. gård, hvilket också de gamle öfvs:rne antagit; men Abr. anmärker vid häskaper (såsom det läses i gamla edit. af Chr.): ”härmed förstås hela häradet”, hvilket är riktigt, ehuru ordet icke i sig själft, såsom han tror, betyder härad. 3) hærskap, område, land l. gård som lyder under någons välde, Sk.* 4) hærskap, herrskap, herrar. för sit h., = til hærræ sinnæ, ɔ: konungens l. ärkebiskopen, Sk.* alt hymerikes h., ɔ: de aflidna helgonen, hvilka äro föremål för katolska kyrkans afgudadyrkan, Chr.*

Hæsle, n. (af hasl; Isl. hesli) hasselbuskar. -les hug, SM.*

Hæsle skogher, m. hasselskog. SM.*

Hæstafoþer, n. hästfoder. VG.* ÖG.* SM.* ME.* St.*

Hæstakorn, n. hafre. ÖG.* SM.* ME.* St.* Chr. Kg. 24: 1

... ...

Högha byr, m. gammal by, som ända från hedniska tiden varit bebygd. h. ok af heþnu bygder, allitt. VG.* h. ok heþnu byr ÖG.* h. )( afgærþis byr, ÖG.* En yngre hs. af VG. har höxter byr; men förra delen af d. o. är ej af adj. högher, utan af subst. högher, grafhög (jfr. Ih. Gl. oo. hedenhös, hög); då n. våra hedniska förfäder begrofvos i högar, har däraf följt att, sedan dessa minnen af den hedniska forntiden ensamma qvarstodo, orden högher och heþna blefvo nästan likbetydande. Jfr. Höghæ man.

Höghæ man, m. hedning, eg. en människa som är begrafven i hög. Sk.* Jfr. Högha byr.

Höghe sylf, n. silfver, som är funnet i en ättehög. Sk.*

Högher (haugr, G.), m. 1) hög, kulle. ÖG.* 2) särskildt: grafhög. ÖG.* Jfr. Hult, Högha byr, Æta högher.

... ...

Höghtiþ, m.? högtid. U.* där fæm dagha h. förekommer om de helgdagar, som voro prestens offerdagar, ME.* Chr. G. 8: 1, 4, 5. not. 78, där o. h. brukas om bröllopp m. fl. enskilda högtidliga samqväm.

Högtiþis dagher, m. högtidsdag; så kallas 1) prestens årliga offerdagar. U.* SM.* 2) helgdag i allm. Sk.*

Höka funder, m. fynd af hökar (l. falkar). VG.* Jfr. Höker.

Höker, m. hök (l. falk). VG.* Sk.* riþa, beta man i hæl mæþ h. ok hunde, VM.* Däraf att h. nämnes i fråga om jagt, kan ej säkerhet slutas att h. äfven betyder falk, enär äfven hökar varit brukade vid jagt.

Hölaþa, f. hölada. H.*

Hölia, se Hylia.

...