...
Ræfsa, v. a. (Isl. refsa) straffa. VG.* Jfr. Oræfster.
Ræfsa (ræpsa), v. a. räfsa. U.* SM.* VM.* ME. B. 12: pr. -si up (n. hö), VM. II. B. 8: 1. Jfr. Oræfsaþer.
Ræfsing (ræpsing, ræsingh), f. (Isl. refsing) bestraffning, straff. hæmna -gar (gen.) a þingi l. æptir rætta -gar (acc. pl.), hämnas därför att man blifvit lagligen tilltalad och dömd till straff för begånget brott, VG.* Jfr. Ræfst.
Ræfsinga þing, n. eg. ett ting som hålles för att befordra brottslingar till straff (Isl. refsingarþing); så kallades i Västergötland ett ting som hölls två gånger om året, och där troligen landsdomaren i högsta instans dömde å konungens vägnar; utan tvifvel har på detta ting, förnämligast brottsmål förekommit. VG.* Ett af Rikets Drotset Mathias Kætilmundæson i Örebro 139 utfärdadt bref (Sv. Dipl. N:r 2194) inehåller en dom om ett jordaköp, gifven in communibus prætoriis dictis refsingæthinghom; i en gammal Sv. öfvs. af samma dom kallas tinget refstating.
...
