...
Siæla vaþi, m. själavåda. VG.*
...
Sialfskut, siælfskot, n. själfskott, utsatt till villdjurs dödande. göra l. gildra s. i skoghi, U.* VM. I. B. 44: 1; II. M. 5: pr; H. M. 3: 1. Fr. öfvs:r d. o.: ”skud som låses mod en ved hans egen medvirkning”; af hvilken alldeles oriktiga uttydning ej kan fås något begrepp om ordets verkliga bem., l. om anledningen till namnet. Han citerar endast ME. GulL. Landsl. 58. (NGL. I. 142), där ordet förekommer i alldeles samma bem. som i de Sv. lagarne; och att namnet icke betyder att någon lossar skottet mot djuret med dess egen medverkan, l. mot den människa som händelsevis däraf får skada, utan det gillrade spjutet afskjuter sig själft, är mycket tydligt. EJ., som i allm. icke upptager ord ur N. lagarne, har dock detta, som endast öfvs:s ”selvskud”. Jfr. Biorn-, Ælgspiut.
...
