Upslagh, n. = handslag. St. Kp. 1, där yngre hss. hafva upslaghin hand l. upsvolgh, nott. 49, 66.
Upsokn, se Ofsokn.
Up spyria, v. a. (af spyria 1) upptäcka genom efterforskning. spyrs up skaþi l. siþan, om den som gjort skadan sedan blir upptäckt, VG. I. K. 7: 3; II. K. 13.
Upstadher, m. uppstad, en uppe i landet belägen stad. St.*
Up standa, v. n. uppstå. U.* SM.*
Opsticka, v. a. (T. aufstecken) uppsätta (jagtnät) på uppresta stänger. Chr.*
Up stigha, v. n. uppstiga. böte þre öra fore at han -stegh (n. på hästen) ok þre öra fore at han niþer stegh, ɔ: böte 6 öre för det olofliga begagnandet af hästen (jfr. Stigha), Bj.*
Up stinga, v. a. sticka upp vinfat (jfr. Stinga 1). St.*
Upstydia (impf. -studde), v. a. eg. sätta stöd under l. mot; öppna en grind och sätta stöd mot den, att den må blifva stående öppen. Chr.*
Upstöta, v. a. slå upp. dyr u., SM.*
Upsvear, m. pl. Svearne som bodde i Uppland. u. ok suþermæn, U.* SM.* Af anf. motsats följer icke att namnet u. inefattar alla Svearne utom Södermanländingarne, icke häller hafva namnen upsvear och upland afseende på landets belägenhet mot norr, utan o. up i dessa sammansättningar betecknar det högsta, förnämsta, hvilken titel tillades detta landskap och dess
