Sveriges Gamla Lagar/Band XIII/S
| ← R |
|
T → |
...
Sa (sar, sær), (Isl. MG. =) 1) pron. dem. den. a) med bifogadt nomen. sa byr, sa bonde, griper sar, VG. I. J. 19: pr; Þ. 7: pr; 14. b) utan nomen, men med bifogad rel. sats. sa skal iorþ væria ær a, sa sum iorþ sæl, sær ær bol a, &c. VG. I. J. 2: pr; 3: 3; 7: pr, 1, 2; 9: pr; 12: 2; 14; M. 2; Þ. 10, 17, 19: pr; FS. 2: 2; FB. 7: pr. 2) pron. pers. han. sa skal vitu orþ ægha, þa ær sa þiuver (n. þær) at, þa skal sa sighia, VG. I. J. 16: pr; Þ. 5: 1; 6: pr. — Jfr. Su.
Sagha, f. (af sighia) berättelse (saga). G.* sann s., ME.* Chr. Kg. 4: 4. gæra manni sanna saghu, ÖG.* þau en han enga saghu af (n. þreli) hafi, om än han icke har fått någon bekännelse af trälen, G.* Jfr. Fram-, Laghsagha; Sæghæ.
... ...
Sala (sæla, VM.), f. försäljning (af d. o. brukas ännu: till salu, salubod). U.* SM.* VM. II. J. 1; H.* ME.* St. Kp. 2: 1; 3: 1; 29: pr. not. 40; 33: 4; Chr. Kp. 2: 1. Jfr. Köp 2 b; Af-, Al-, Eghna-, Flærþ-, Gær-, Ölsala; Handsalu fæ.
... ...
Saþar, m. ? pl. (Isl. sáðar, sáðir, f. pl.) sådor. þæt at hvarte suþ ælla saþa, allitt., ɔ: hvarken vått l. torrt, om en hund, ÖG.*
...
Sele, se Sili. ur näsan, och ej synes kunna vara annat än tunnt snor. Jfr. VSt. o. seghe.
...
Sildapund, n. ett pund sill. H.*
Sildavik, f. vik af hafvet där sill fångas. H.*
...
Sili (sele), m. sele. SM.* VM.* ME.* St.* Chr.* )( uk, SM.* Jfr. Saþul.
... ...
Siæla vaþi, m. själavåda. VG.*
...
Sialfskut, siælfskot, n. själfskott, utsatt till villdjurs dödande. göra l. gildra s. i skoghi, U.* VM. I. B. 44: 1; II. M. 5: pr; H. M. 3: 1. Fr. öfvs:r d. o.: ”skud som låses mod en ved hans egen medvirkning”; af hvilken alldeles oriktiga uttydning ej kan fås något begrepp om ordets verkliga bem., l. om anledningen till namnet. Han citerar endast ME. GulL. Landsl. 58. (NGL. I. 142), där ordet förekommer i alldeles samma bem. som i de Sv. lagarne; och att namnet icke betyder att någon lossar skottet mot djuret med dess egen medverkan, l. mot den människa som händelsevis däraf får skada, utan det gillrade spjutet afskjuter sig själft, är mycket tydligt. EJ., som i allm. icke upptager ord ur N. lagarne, har dock detta, som endast öfvs:s ”selvskud”. Jfr. Biorn-, Ælgspiut.
... ...
Siuþa (siude, Sk. siauþa, impf. pl. suþu, G.), v. a. sjuda, koka. G.* Sk.* Jfr. Suþ, Suþnautar.
... Skamber, adj. (Isl. skammr) kort. Sk.* Jfr. Skamt, Skæmma, v. a., Skæmta.
...
Skaansker (skonsker), adj. Skånsk. -ske men, bönder, Sk.* -ske lovböger, ɔ: handskrifter, Sk.* -sk mark, se Mark 2.
Skanung, m. Skåning. Sk.* -gæ bönder, -gæ logh, Sk.*
... ...
Skattabonde, m. skattebonde. Chr.* )( frælsis hion, Chr.*
Skatta iorþ, f. skattejord. ME.* Chr.* )( frælsis iord, frælsis gots, Chr.*
... ræt landslagh, U.* VM. II. pg. 13, 19. domara agha lagh s., SM.* laghman -1 ater 1. gilt (pat domari dömde), U.* VM. II. pg. 13, 19. laghman -1 domarans dem gildan, SM. Pg. 8: 1. sam laghman- der -1, SM. Kk. 2: 3. pom -l iak &c., n. lagmannen, se Jak. Pöm -ls (n. af lag- mannen) lagh for sik, ME.* domarans domber -ls gilder 1. gilder, n. af lag- mannen, SM. æn po at æi se lagh þæt (n. domarin) -ldi, VM.* pæn rætter sum hanum var -lder, o: tilldömd, ÖG.* laghman a han (n. den valde konungen) til krunu &c. 8., U.* SM.* ME.* skise- like troligen genom skriffel för skilia, och däremot skilder för gilder, VG.* 8) stadga, förordna. bote &c. (sva 1. p- tir þy) sum skils, = sum lagh sighia, VG. som lagh skilia, Chr. bot sum -18, : såsom det är stadgadt, ME.* sam -lt ær 1. var, sum fyr var -It, sum framlepis -ls, &c. VG.* ÖG.* SM.* ME.* St. Chr. sum fore -ls, såsom förut är stadgadt, se Firi 16. sum framlepis -ls 1. för var -It firi drap 1. biltugha I. frip- lösa maen 1. frælsan man (jfr. angående Cali misförstånd Maper 4), OG.* sum -ls. It ser 1. för var -lt i drapama- lum, vaba botum, drapa botum, hem- sekn &c., se Drapamal &c. sum -ls (firi) i botum, se Bot 3. samu lagh -as um værka, o: är stadgad, SM.* vidher bet som ther om -ls, ɔ: som om ett sådant fall är stadgad, St.* pom sam -ld æru, som förut äro bestämda, ÖG. B. 9: 3, jfr. pr. all annur mal en -ld æru, än nu äro bestämda, ÖG. B. 22. þa skal lands asyn s. malli þerra, VG sam per (n. a pingi) -ls, ÖG.* s. Ari fæst 1. gift, förrätta dessa handlingar, se Fæst 2, Gift 4. Jfr. Hæl, f.; Fore-, Ur-, Ut skilia; Lagh-, Oskilder; Skæl.
Skillinger (skelling, skeling), m. 1) pänning, pänningsumma (af visst belopp). lagha s., se Lagha skillinger. Detta ord, hvars ursprung och eg. bem. är oviss (jfr. Bw. Dict. o. scill), brukas ännu i anf. bem. i sammansättningar, t. ex. köpskilling. Jfr. Fridhskillinger. 2) skilling, ett D. mynt, hvaraf, såsom många yngre hss. af Sk. visa, på den tiden 10 gingo på en mark, och 2 ½ voro lika med 2 öre. Sk.* dansk s., Sk.* Jfr. Hvidt. Såsom betecknande ett visst skiljemynt har d. o. varit brukligt både i Sverige, Norge och Danmark, till dess att en annan indelning af riksdalren, l. den nu så kallade kronan, i ören, blef i dessa länder införd.
Skilmaper (skilnaper, skialnaper), m. (af skilia) 1) skilnad, skilsmessa. U. SM.* ME. 2) gränsskilnad. Se Bolsta pa skælnaper. 3) oenighet, tvist, strid. St. G. 4: 2; Sk. 2. 8. komber (brablika), ær, varber manna mallum, VG. ÖG.* U. SM. Sk.* ME.* St. Eds. 8, 10, 13: pr; 17; SVI. 13. braber s. ( )( lang avund), ME.* St.* Chr.* Jfr. At-, Urskilnadher. Skila). laghmans s., SM.* Skilning, f. pröfning, afgörande (jfr. Skin, n. skinn (af djur). St.* tvælyt 1. blaskorin 8., H. vighra manna s., skinn som i skatt erlades af alla va- penföra män (af hvariam bogha, H. Kg. 7.), VM.*, där tre slags skinn, i fråga om skatt, nämnas, hvarom se Bihanget o. bælskin. Jfr. Buk-, Bæl-, Get-, Gra-, Har-, Kat-, Kidhlinga-, Kith-, Lam-, Le- þungs-, Lækatta-, Mardh-, Smaskin. Skina, v. n. 1) visa sig, synas. hiern- skal skin, G.* Jfr. Skynia. 2) ske (l. visa sig såsom inträffande). skapi skin, G.* - - De här uppgifna två bem:er äro icke så vidt åtskilda, att de måste hän- föras till två olika ord; då likväl bem:na äro olika, är det ganska naturligt att i T. öfvs:en meningen uttryckes med två olika ord; svårligen torde däremot det försöket lyckas, att, för bem:ens skull, ...
Skioldaþer, adj. försedd med sköld (jfr. Skiolder). s. a stampne, VM.*, där dock d. o. synes hafva tillkommit genom skriffel för skiolder.
Skiolder (skiölder; skuld för skiold, VG.*), m. sköld. VG.* ÖG.* SM.* H.* Sk.* föra l. bæra avughan skiold &c., se Avugher 1. s. (star) a stampni, ɔ en i förstäfven på ett krigsskepp uppsatt sköld, U.* ME.* St. DrVl. 14; Chr. DrVl. 39: pr. Jfr. Þangbrækka; Avend-, Hærskiold.
... Skotning, se Skötning. ...
Skyrskuta, se Skærskuta.
... ..
Skæmd, f. (af skæmma, Isl. skemmd), skam, vanära. Se Skæmdar dödhi &c.
Skæmdar dödhi, m. skamlig, vanhederlig död. VG.* Ih. härleder d. o. oriktigt från skamber, kort, och öfvs:r mors cita.
Skæmda gæster, m. ärelös gäst. Chr.*
Skæmda man (skændaman), m. ärelös man. ME.* Chr.*
Skæmma (skamma), f. (Isl. skemma, liten fristående byggning, af skammr, kort) liten byggning, kammare l. förrådshus. VG.* Jfr. Korn-, Mat-, Symnskæmma.
Skæmma, v. a. (af skamber; Isl. skemma) förkorta. s. leþ sina, förkorta sin väg, ɔ: komma fortare, VG.*
Skæmma (skiemma; part. pass skiamder, Bj.), v. a. (af skam) göra skada l. skam, skämma ut, vanära. kona varþer -md (at) sinni qvinsku, Bj.* St.* kona varþer -md ok til symnis noyd, G.* Jfr. Oskæmder.
... ...
Skærskuta (skærskota, skirskuta, skyrskuta; part. pass. -taþer; -tin, St.), v. a. (Isl. skírskota) framställa för närvarande l. tillkallade vitnen. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM. II. Kg. 3: pr; H. Kg. 3: pr. not. 50; Sk.* s. firi manni, VG.* Sk.* þæt varþ synt ok -at, allitt. ME.* St.* Chr. Tg. 17. s. mal sit, SM.* s. skam sina, om våldtagen qvinna, G.* -tin sak, St.* s. sik (firi vitnum), visa sig för vitnen med kungörande af det begångna våldet, G.*
... ...
Skötning (skotning), f. 1) symbolisk tradition af såld, bortgifven l. förpantad jord (jfr. Sköta 1). Sk.* Jfr. Pant-, Væþ skötning. 2) gåfva af jord, hvilken bibehållit detta namn ännu sedan den därvid förr brukliga symboliska tradition ej mera alltid iakttogs (jfr. Sköta 2). )( köp &c. VG.* 3) den skänkta jorden. VG.* ÖG.* Sm.*
... ...
Sma fileþi, n. småboskap. G.*
... ...
Sot, f. sot, sjukdom. VG.* ÖG.* U.* SM.* VM. I. M. 11; II. Þg. 21; Sk.* ME.* Chr. Kg. 19. not. 13; J. 31: pr; DRVl. 26: pr. liggia i s. æller sarum, allitt., se Sar. han do af sylt ok s., allitt. ÖG.* Jfr. Barn sot.
... ...
Spitals korn, n. en del af sädestionden som tillföll hospitalet. VG.*
... ....
Stafgarþer, m. en med stafvar (staket) inhägnad plats. haita l. troa a vi ok -þa, ɔ: de under hedendomens tid som heliga ansedda inhägnade offerlundarne (jfr. Lunder), G.*
... ...
Stekarahus elder, m. eld i kök. Se Stuvu elder. Stolin Stolin, stulin, 1) part. pass. af stiæ- la, stulen. VG. OG. U.* Jfr. Stiæla 1; Bort-, Piufstolin. 2) adj. bestulen. VG.* ÖG. U.* VM.* varpa s. fæar sins, o: bestulen på sitt gods, förlora något ge- nom stöld, VG.* Jfr. Mielk stulin.
Stolpi, se Stulpi.
Stompn, m.? = boll. Se Præstastompn. I bem. af prestgård, l. en till kyrkoherdens underhåll anslagen gård, brukas ännu ordet stomhemman.
Stop, n. stop, ett målkärl, som bru- kades vid försäljning af vin och andra drycker. Bj. vin &c. meth -pum mæla 1. falt hava, St.* Om storleken af detta mått förekommer den uppgift, att det skall svara mot 4 Lübska qvarter, Sk.*; och Nnt. stoop, stöveken betecknar ett mått af samma storlek. Äfven enligt K. Förordn. d. 29 Maj 1739 skulle ett stop, = en half kanna, delas i 4 qvarter.
Stor, adj. stor. VG. II. K. 52; IV. 16: 12; Sk.* ME.* St. Kg. 19: 1; G. 9: pr. &c. litet eller stort, o: mycket, Chr. Eds. 42: pr. compar. storari, G. 41. styri, G. 63: 3. not. 11. större, St. Kg. 13: 2; 20: 7; SVI. 13; SVd. 8; Chr. DrVd. 15: 2. stör- ste tiuver, Chr.* Jfr. Axul-, Hux-, Of- stor.
Storby, m. stor by. ME.* Chr. Kg. 24: pr.
Storþahug, n. huggande och uppstap- lande af sex 1. flera lass ved i en an- nans skog. VG. Hvad förra delen af d. o. Betyder är obekant; af flera mis- lyckade gissningar må här blott anfo- ras att Ih. uppgifver att stord betyder penu, rerum quarumvis copia, och tror att göra s. är d. s. som kastlæggia, hvil- ket är uppenbart falskt. Jfr. Viþ stort.
Stova, se Stuva.
Stoþ, n. (Isl. stóð, hingst med sina ston) flock af hästar (eg. ston). )( hiorþ, ÖG. Sk. tolf hors göra s., Sk.* Jfr. Stoþhors.
Stoþ, f. se Stuþ.
Stoþhors, n. häst som går (ute i sko- gen) i flock med andra hästar. VG.* Sk. Enligt Gudm. Andr. är Isl. stóð- hross "equa ad pullos gignendos, sed non ad operas laborum saginata vel pasta in pascuis", hvaremot stóðhestr är en equus admissarius (= D. stod- hest); härmed kan jfs. det som läses i ett testamente af 1345 (Sv. Dipl. N:r 3933): omnia iumenta mea indomita dicta stothors cum equo nigro eunte cum illis".
Stra döia, v. n. sotdö (på strå, ɔ: i sin säng). VG.*
Stra foder, n. stråfoder, foder af hö och halm. Chr.*, där yngre hss. hafva ströfoder.
Stralfiski, n. fiskande utom fisklek. )( kulfiski, H.*, där d. o. finnes i gam- la edit. af nämnda lag, hvaremot den nu i behåll varande hs:en har fia fiski; hvilken af dessa läsarter är riktig kan ej afgöras då förra delen af båda or- den är okänd. Ver. öfvs:r: "captura piscium sparsim et segregatim ac te- mere in mari, lacu vel flumine vagan- tium", och tillägger: "fiske där han mest stryker fram"; han synes därför hafva antagit att i stral skulle ligga bem:en att stryka fram, hvilken bem. dock är alltför aflägsen från bem:en stråla. Locc. däremot öfvs:r: lacus, af ett ord stralan som skulle betyda fluere, och hvaraf staden Stralsund uppgifves hafva sitt namn; men då Ih., som upptager ordet under stråle, hvilket skall betyda sa- gitta, säger att Locc. "stral pro loci nomine habet", är detta ett uppenbart misförstånd, likasom då han, därför att i Ver. Ind. genom ett tydligt tryckfel står stradfiske, antager att han bärledt ordet af "stro, ströda, spargere".
Strand (gen. -dar, dat. -da), 1) strand. G.* Sk.* )( forstrand, se Forstrand. vari stens mater ok -dar, allitt., vare sten- l. strandmat, ɔ: han skall utföras på marken l. stranden för att mista lifvet, och sedan blifva mat åt villdjur, VM.* Ih. (Gl. o. strand) öfvs:r: lapidibus necandus vel e littore in aquam proiiciendus; Ver. åter (Ind. s. 203, o. hraun) åberopande Jonsb. Þj. 2, som nedf. skall anföras, antager att härmed menas endast straffet att hängas, och ej att stenas. Att lifsstraff i forntiden plägat verkställas på hafsstranden, synes af ML. Gull. Þj. 2. (NGL. II. 169), där det stadgas att tjufven skall föras af þingi i fioru, en umboðsmaðr fai mann til at drepa hann, och af samme konungs nyss nämnda Isl. lag (Jonsb.), där det heter i fiöru eðr hraun, då med hraun betecknas en med hårdnad lava betäckt mark (jfr. Fr.); vid jämförande hvaraf man snarare kan antaga att med sten på anf. st. i VM. menas en oländig, af stenar betäckt mark (dock ej klippa vid sjön l. hafvet, såsom Ver. öfvs:r o. hraun), än att det skulle beteckna straffet att stenas. På seden att hänga brottslingar vid hafsstranden syftar det Holl. ordspråket: de galg zal sijn voorland zijn, ɔ: den hafsstrand där han måste sluta sin vandring, l. den kust hvartill hans sjöresa för honom, ”omdat de Amsterdamsche galg, en meer andere, op voorland plagten te staan” (Weiland, Nederd. Woordenb. o. voorland); och samma sed igenkännes i en målning af Hogarth (af dem som benämnas indu- stry and idleness), där en sjöman vi- sar den liderlige ynglingen en i taflans bakgrund synlig ytterst på en udde upp- rest galge. Jfr. Siestrand. 2) i Sk. sy- nes 8., likasom forstrand, någon gång betyda den närmast intill landet gåen- de delen af hafvet. bathe til land ok 8., V. 5: 1. not. 33; 6: 53; på båda ställe- na hafva andra hss. vata 1. vand i st. f. strand. fare i den ej meth boode (båtar) ey ridhe ey aghende, V. 6: 42. Jfr. Forstrand. Stranda varper, m. vakt, som i krigs- tider utsättes på stränderna. U.* Strandfoget, m.= foghati 3. b. Sk.* Strandfynd, f. fynd af strandvrak. ME.* Strandsætning, f. olofligt bruk af en annans fartyg, hvarigenom dettas ega- re blir strandsatt. SM.* Jfr. Strand- sætter. Strandsætter, adj. (part. pass. af strand- sætia) tvungen, i brist på fartyg, att sitta qvar på stranden (då man ville komma ut, t. ex. för att fiska). göra annan -tan, n. därigenom, att man utan lof begagnar hans fartyg, SM.* Strandvrak (stranvragh, Sk.), n. strand- vrak. Sk.* ME. pj. ind. 35; c. 35. not. 1; Chr.* Strata, f. gata. ) ( gata, se Gata 2. b. Jfr. Almænniz strata, Stræti. Strik, n. hufvudkläde. St.*, hvarmed bör jfs. ME. G. 16; U. Æ. 10: pr; SM. G. 6. och VM. II. Æ. 10: pr., där i st. f. s. nämnes huvupduker och stæniza, af hvil- ka ord det förra med säkerhet kan an- tagas svara mot 8. Detta ord före- kommer ej sällan i gamla skrifter. Ett testamente af 1312 (Sv. Dipl. N:r 1853) nämner bland annat ad operiendam in festivitatibus summis patenam calicis summi altaris aurifrigeratum (ɔ: med guldbroderade lister, af aurifrigium, limbus acupictus, auro plerumque ar gentove distinctus, Dufr.) velum vulga- riter dictum gulræntstrik (således ett sådant kläde som annars kallas corpo- rale); likaledes ett testamente af 1329 (Dipl. N:r 2744) unam vittam dictam strik galrent quæ pertinet ad patenam calicis im summis festis, hvilket i en gammal öfvs. kallas it strik med gul- rændir til pathenan; K. Magni och Drott- ning Blankas testamente af 1346 (Dipl. Digitized by Google ...
Stuvu elder, m. eld i stuga. s. ok stekara hus (n. elder), eld i stuga och kök, U.* (u. Stuva); VM. II. B. 24: pr.
... ...
Su, (Isl. sú, MG. so) 1) pron. dem. f. den. sak su, VG.* 2) pron. pers. hon. VG.* — Jfr. Sa.
... Sundrisker, adj. söderländsk. ænsker maþer æller s., VG.* Jfr Suþermaþer.
Sundrugher, adj. (af sunder) söndrig. U.*
Sunnan (synnan, H.), adv. 1) sunnan, från söder. U.* SM.* ME. Þg. 27: 1. s. af landi, från södra delen af landet, VG.* 2) i söder. fra s. ok til norþan, se Norþan 2. östan ok s., s. ok væstan, i sydost, sydväst, ÖG.* for væstan ok s., (landet) på sydvästra sidan, H. Þg. 15. for s. a, (landet) söder om ån, n. Skodborgs å, den vanligen så kallade Kongeån, som skiljer södra Jutland (l. Slesvig) från det norra; således hærtugh for sunnæn a, hertigen i Slesvig, Sk.* 3) præp. söder om. s. kirkiu, ÖG.*
Synnanvart, adv. sydvart; mot södra sidan. VM.*
...
Suþ, n. (af siuþa; Isl. soð, af sjoða; N. sod, D. saad) vatten hvari något har varit kokadt, soppa, prov. sod, såd. Se Saþar.
Suþer, se Siuþer.
Suderfinnar, m. pl. Söderfinnar, södra Finnlands invånare. -na laghman, -na laghmansdöme, Chr.*
Suþermaþer, m. 1) söderländing, en människa från (Europas) södra länder. VG.* Jfr. Sundrisker. 2) pl. -mæn, Södermanländingar. U.* SM.* ME. Kg. 7: 1; Chr.* -manna lagh, laghbok, SM.* -manna laghmaþer, U.* SM.* ME. Kg. 4: pr; Chr.*
Suþnautar, m. pl. (af nöter) sjudkamrater; så kallades de som i hedniska tiden gemensamt förrättade offer, och därvid tillredde gemensamma måltider. G.*
Suþu, se Siuþa.
... ...
Svat, conj. (sammandr. af sva at) så att. VG. I. K. 12: 2; SM. Kk. 18: pr. not. 82; ME.* St.*
Svear (sviar, G.), m. pl. Svear, Svealands invånare. VG.* G. Hist. 2. svea kununger, G.* svea kununger ok göta, VG.* U.* SM.* Chr.* svea (n. land) kalladis (n. fordom) nordan skogh, Chr.* Jfr. Upsvear.
... Svensker, svænsker, adj. Svensk, 1) från Svealand. s. man æller smalænsker, allitt. VG.* s. præster, biskoper, U.* s. pænninger, se Pænninger 1. b. -nst (för -nskt) öl, Bj.* 2) från Sverige (äfven inefattande Götaland). St.* Chr.* mark l. örtogh -ka pænninga, se Pænninger 2, Mark 2, Örtogh. mark -sk, se Mark 2. s. öre, se Öre. -sk vikt, se Vikt.
Sverf, se Svarf.
Svet, f. (Isl. sveit) flock, sällskap. s. ok svævia, allitt. ÖG.* Enligt Eddan betecknar sveit ett sällskap af sex personer; jfr. Flokker 1.
Svevert, adv. (n. af sveverþer) ringa, litet. halfu -rþari, hälften mindre, G.*
Sveverþer, adj. (Isl. svívirða, tillfoga skam, svívirðligr, skamlig) ringa aktad. -þari maþer þan gutnisker, G.* Jfr. Sævirding.
Sveþa, v. a. sveda, bränna. H.*
Sviar, se Svear.
...
Sviþa, f. (Isl. sviða) svedjande. brænna s., ÖG.*
Sviþiur, f. pl. = sviþa. Se Rompnasviþiur.
Svo, se Sva.
Svælla, v. a. svälla upp, stiga (om vatten). ME.* Chr.*
Svænsker, se Svensker.
Svær (sver), m. svärfader. SM.* G.*
Sværa, f. svärmoder. SM.*
... ...
Sylder (silder, pl. syllar, sillir, acc. sylle), m. syll, fotträ. VG.* ÖG.* Sm.* ME.* Chr.*
... ...
Synda mal, n. mål som angår någon bedrifven synd. VG.*
... ...
Sæmia (præs. sæmber, conj. sæmi, impf. samde, sup. sampt, part. pass. samder), v. a. 1) förlika, bilägga. dela ær samd, ME.* 2) öfverenskomma. sæmi (sik) mæþ grannomen, VG.* sæmin sin i mællin, VM.* hava sik æi samt æller ivir eno komit, ɔ: blifvit ense, SM.* þitta l. þet ir ok sempt sik l. sempsik, detta är ock (något hvarom man har) blifvit ense, ɔ: är genom öfverenskommelse stadgadt, G.* 3) v. impers. m. dat. åsämja. sæmber þem eig, -ber egh baþum, sum þem baþum samde &c. VG.* ÖG.* SM.* VM.* G.* St.* Chr.* -ber mannum a, -ber a baþum &c., se A sæmia. þæn bondom -ber um, sva manga sum þöm -ber um, -ber þöm um ramarka, kan æi sokn um præst s., VG.* ÖG.* U.* Sm.*; jfr. Umsæmia. -ber (tillägg: æi) at, om de (n. fastarne) äro oense, VM.* Jfr. Osæmia. — Sæmias, v. dep. d. s. sæms þem ey, Sk.* Jfr. A sæmia.
... ...
Særþa (impf. sarþ), v. a. (Isl. serða, (AS. serðan) lägra, häfda; förekommer om onaturligt umgänge mällan män, då bland skymfliga tillmälen nämnes: iak sa at maþer sarþ þik, VG.*, hvarmed är att jfra.: þat er annat (fullrettis orð) ef maðr kveðr hann væra sannsorðenn (ɔ: att han verkligen låtit på det sättet bruka sig), ef maðr kallar mann sannsorðenn, NGL., I. 70, 225, 333; och en beskyllning af detta slag är det ock som ligger i de på det första af dessa ställen (s. 70) anförda oqvädinsorden, om man säger till en annan man att han har födt barn, l. liknar honom vid en märr, l. kallar honom hynda (grey) l. sköka.
Sæssa, f. säte, bänk (Isl. hyende, kudde, EJ.); äfven ett fartyg med ett visst antal roddarbänkar l. roddare (sæssar). fiæþærtiugh s., fartyg med bänkar för 40 roddare, ÖG.*
Sæssi, m. (Isl. sessi, sessunautr) en som har sitt säte tillsamman med l. vid sidan af en annan, t. ex. roddare. hava fiuratighi -sa a sialfs sins kust, på sin bekostnad hafva 40 roddare, ɔ: i krigstider utrusta ett fartyg med 40 åror, jämte dess besättning, ÖG.* Loce. öfvs:er: ”remiges, vel convictores, consessores”; den senare af dessa öfvs:ar upprepas af Ver., som sedan öfvs:er ”huskarlar, hofdrängar”; Ih., utan tvifvel ...
Sætis ambut, f. bättre trälinna, kammarpiga som sitter ine hos matmodren. Sk.*, där Lat. texten öfvs:r: ancilla, quæ servilibus exemta operibus, societatis et honoris et obsequii dignioris intuitu, adsidendi dominæ suæ officium est adepta. Detta ord förekommer äfven i Ä. SelL. III. 12. (KA. Lovh. I. 592, Thors. ed. s. 58), där med detta namn betecknas trälinna, the thær hværkæn maal ok æy bakær ok gör ey andræ thæskyns giærningæ. Jfr. Sæta 2.
Sætis eþer, m. en ed af okändt slag, hvilken nämnes bland andra eder som uppräknas i ÖG.*; tilläfventyrs ed därom, att ett mål är sätt och bött (jfr. Sætta), såsom d. o. förstås af Ver., som dock uppenbart oriktigt förblandar det med det i N. lagar förekommande settar-eiðr, sex mäns ed, )( tylftar-eiðr, Ä. GulL. c. 24, 132, 133; ML. GulL. Þj. 14. jfr. 13. (NGL. I. s. 16, 56; II. s. 173); jfr. Bihanget. Locc. öfvs:r: ”compositionis iuramentum”; men s. kan icke vara den ed som gafs vid själfva förlikningens afslutande, och för hvilken formuläret läses på s. st. (jfr. Sæt 1, Jamnaþar eþer). S-k (de iure vet. s. 110) öfvs:r: ”sacramentum, quod super compositionibus et transactionibus præstabatur”.
... ...
Sævirding sævirdnigh, sævördhning, sivyrdhning), f. (Isl. svívirðing; N. svivyrda, föraktligt behandla, skämma ut) sidvördnad, förakt. göra manni s., VG.* biudha radheno s., radheno sker s., St.* Jfr. Sveverþer.
...