Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/833

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


769
Ældari — Ælli.

...

Ælghdiur, n. = ælgher. ÖG.*

Ælgher (dat. pl. ælghium), m. älg. VG.* ÖG.* H.* ME.* Chr. B. 23: 2, DrVd. 4.

Ælgspiut, ælghia spiut, n. älgspjut, ett spjut till älgars dödande, så gillradt, att det, då djuret går förbi, afskjuter sig själft. VG.* ME.* Chr.* Jfr. Biorn spiut.

Ælgstokker (acc. -okt för -ok), m. ett slags själfskott till älgars dödande, troligen det trä, hvarvid älgspjutet fästes. VG.* Jfr. S. Nilsson, Skandin. fauna, 1. D. 2. uppl. s. 498 not.

...

Ællas (eldas, i yngre hss. ældras), v. dep. (af ælli) åldras, blifva gammal. ME.* Chr.*

Ælle brutin, adj. (af ælli) ålderbruten, svag af ålderdom. ÖG.*

...

Ælli, ældi (elli; gen. ellis, SM. Kk. 2: pr.), f. (Isl. elli) ålderdom. SM.* Sk.* ME.* Jfr. Ælle brutin.