Det Slutande Århundradet
Röst ifrån templet af ödenas tolk:
“Gläds! Detta barn”, ljuda dånande orden,
“lofvas din tron, oförvillade folk,
lofvas åt jorden!”
“Han går att skänkas åt stormande dar,
han, som skall högt ibland hjältarnes söner
vinna sitt rum, — af en konungslig far
väntad med böner.
“Han, som med fädrens förtjänster och mod
en gång skall visa hvar styrande like,
hur man mot folkyrans krossande flod
hägnar ett rike.
“Han, som skall se efter härjning och mord
villan, som sansar sig, ryser och gråter,
och en förbränd och med blod färgad jord
grönskande åter.
“Mildhet skall bo i hans fredliga barm,
vakande vishet stå krönt vid hans sida,
härarne fly för hans väpnade arm,
tvingad att strida.
“Kriget skall släcka sin mordiska brand,
hungern fly bort ifrån armodets vaggor,
öppnade haf bära strand ifrån strand
tryggade flaggor.
“Themis skall stå med sin upphöjda våg
och efter dom af dess darrande vikter
mäta oryggligt åt hög som åt låg
fordran och plikter.
