Till Fru Weltzin
Mer än man, sublima, ädla kvinna,
öfver pris af loford eller guld!
Må du en gång vid din dödssäng finna
någon, som betalar hennes skuld!
Men om ingen hjälper dig att lida,
ingen ber med dig din sista bön,
då skall hennes ande vid din sida
hviska till ditt öra tröst och lön.
Rik af ädla offers långa möda,
har du ren — ditt hjärta glädje sig —
trenne gäldenärer bland de döda,
som med tacksam famn förbida dig.
Hårdt i vänskap har dig döden pröfvat:
hvar gång såg han hjälteprof af den,
och med hvarje vän, han dig beröfvat,
har du gjort dig mera värd en vän.
Grafven ej af rof ett enda mister,
en gång den oss alla famna vill:
lycklig den, som när hans hjärta brister,
har ett bröst som ditt att lutas till!
Vänskapshjälten njöt i Greklands bygder
skaldens lof, odödlighetens lott.
Det är här ej likheten i dygder,
det är den i sång, som saknas blott.
⁎
