Hoppa till innehållet

Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Ur DAGENS STUNDER.



Fjärde sången

NATTEN.


Innehåll:

Nattens ankomst och sällskap. Sömnen. Mörkret, ödsligheten. Betraktelser öfver tystnaden. Stjärnorna, norrskenet, vintergatan och månen. Verkan af hans ljus i naturen och på tankan. Nattens missgärningar. En väns graf. Flogeldar. Drömmarna. Gryningen. Natten försvinner.


Emottag, stilla Natt! mitt väsen i din hägnad!
Bekymrets likaväl som själfva glädjens fägnad,
åt jordens varelser förkunna fridens bud.
Tag fästets tron igen, som lämnas dig af solen,
sträck ut din kaducé från en till andra polen,
 och världens hvila bjud !

I kvällens sista spår, som släcks för jordens öga,
går natten ändtlig opp. På rymden af det höga
två Björnar dra dess vagn i himlens öppna vidd;
och kring dess våta tak, hvaraf hon öfverhöljes,
hon med en dyster vakt af mörkrets bilder följes,
 kring hennes intåg spridd.


127