Johan Gabriel Oxenstierna
i Sverige spåren finnas skulle;
att Greklands filosofer ren
från Björkö kommo till Aten;
att dess parnass var Kinnekulle;
att man af tydliga bevis
ser än hur, genom nordens is,
sig vägen till Hesperien banar;
att Adam här i paradis
åt rönnbär och sjöng Evas pris
i ruggigt skjul af svenska granar.
Om värdet af mitt fosterland
vid dessa läsningar betagen,
jag längtade ifrån den dagen
att, till dess heder, af min hand
se någon kunskap äfven dragen.
Med bläckig hand och dammig skrud
har antikvariernas gud
omsider täckts min önskan höra,
och med ett fynd belönt mitt nit,
som Peringskiölds och Lönboms flit
ej hunnit att i dagen föra.
Vid gissningarnas dunkla ljus
betraktande vårt forna släkte,
historien af ert eget hus
en kväll min undersökning väckte.
Mitt forskande fördjupadt var
att gissa från dess äldsta dar
hur Vengarns fäste sig förvandlat:
af hvilken drott det uppbyggdt är,
hvad sköldemör som bodde här,
hvad stora värf man här behandlat;
hur kämparne från stridens prof,
i gästbud inom dessa vallar,
148
