Johan Gabriel Oxenstierna
Och om, med störda pretentioner,
en sårad afunds bittra röst
steg opp i någon tärnas bröst,
hon döljde varsamt dess passioner
och, jämkande med aktsamhet
sin egenkärleks rättighet
och fordringen af världens toner,
med låtsad fröjd och sann förtret
gaf dagen sin belefvenhet
och natten sina konvulsioner.
Från kungasätet mellertid
tog Sigtrud således till orda:
“Sen sanningarne denna tid
af mig, mer upplyst, blifvit sporda,
sen jag, i min och landets nöd,
som jag åt min konselj förtrodde,
har sett, hur litet understöd
jag haft af mina högtbetrodde,
gör jag min vilja uppenbar.
Du, tolkare af gudars svar!
dem yrslan af din spådomsanda
förfalskat eller ej förstått,
som mig förledde till ett brott,
och vågat himlen däri blanda;
och du, som vid ditt ämbetsprof
att sörja för mitt lands behof,
olycklige finansminister!
af alla slags förvaltningssätt
blott funnit slaktandet mer lätt
än sörjandet för folkets brister;
och ni, som alltid vistes mig
så fintlige för all intrig,
ni, hofvets älskansvärda tärnor!
168
