Hoppa till innehållet

Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/192

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Thomas Thorild


Ock är saken ganska svår,
 gör en hvar förlägen,
att vid allt, som orätt går,
 finna rätta vägen.
Så en folkvän stadgat har:
“Klagan fri, hjälp uppenbar.”
 Det är lag för lagar
 alla Herrans dagar.

Allas far är bonden än,
 än i denna dagen.
Le ej, ty du har, min vän,
 bondens bröd i magen,
bondens ull uti din rock;
därför lagom, lagom pock!
 Se i honom glader
 dina fäders fader!

Järn till svärd och guld till glans
 bonden tar ur bergen.
Däremot är all din ans
 som mot jätten dvärgen.
Bröd du äter, men ej guld,
evig blir din första skuld,
 om ej dina dygder
 gläda bondens bygder.

Men hvem är nu bonden näst
 uti äkta värde?
Jo, en redlig sanningspräst!
 Han, den himlalärde,
lär oss af sky för all strid,
lär oss kärlek till all frid
 och på detta viset
 här gör paradiset.


188