Hoppa till innehållet

Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/193

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Ur Götamannasånger eller Dalvisor


Ty ju paradiset är
 frid och fröjd och froda?
Saligheten börjar här
 i och med det goda.
Högsta goda heter Skönt,
blir med idel fröjd belönt
 i ditt eget sinne
 och i andras minne.

Fabel vardt till helig gjord,
 sekter allt förblanda;
men all sanning är Guds ord
 och allt godt Guds anda.
Godhet själfva himlen är,
uppenbarad redan här,
 helgar land och städer,
 alla väsen gläder.

Se det goda uti allt,
 hvar ens goda hägna!
Så naturens Gud befallt.
 Vill du fägnas, fägna!
Kärlek just är religion,
högre än båd hopp och tron;
 ty bör kyrkan skälla:
 Kärlek skyddar alla!

Andra ståndens lif och själ
 bonden är och prästen;
står det först med desse väl,
 stånd har hela resten.
Krigarn svänger glad sitt svärd,
hotar med den värsta färd
 dem, som kunde våga
 fosterlandet plåga.


189