Johan Henrik Kellgren
Men han är ej mer den gud,
som man offrar blod och tårar,
som förnöjs af klagoljud
och hvars pil förgiftigt sårar.
Lycklig dårskap, yra nöjen,
lek och växling, sång och löjen
är den dyrkan han begär.
Facklan han i vinet släcker,
bågan han i fallet bräcker
och i kogret drufvor bär.
Kär och törstig alla tider,
jag mig alltid lycklig ser;
ty när Bacchus för oss strider
Skönhet snart sig vunnen ger.
⁎
MINA LÖJEN.
Le rire est bon pour la santé;
et me moquer des sots entré dans mon regime.
Dorat.
Jag ler — o gudar, Nöjets gudar!
er anblick föder mig på nytt:
I mina tankars klädnad bytt
från sorgedok i glädjeskrudar.
Som jorden vid den tända dag
i solens länta färgor prålar,
så från ett klarnadt sinne strålar
det ljus, som stundom med behag
vår lefnads nakna öcken målar.
Jag ler — Fly bort, du dårars här,
som dig med själfgjord smärta sårar!
20
