Sida:Sverigesnational05stoc.djvu/253

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


DEN GLADA FESTEN.

Uti prästgåln slamrades med mortlar:
brådtom hade alla husets hjon.
Pigor svängde sig i helgdagskjortlar,
och på spettet satt en gödd kalkon.

Gamla prästmor sågs beställsamt trippa,
hade mycket att bestyra om,
tummade sin blanka nyckelknippa,
nickade så fromt åt hvem som kom.

Vandrade i nattyg — nätt och struken —
ifrån köket ömsom och i saln,
bredde ut den fina korndrällsduken
och tog fram den refflade pokaln.

Hvarför då den myckna ståtligheten,
detta fej och fjäsk i kyrkherrgåln,
denna tårtan och högtidligheten,
frikadeller, korf och krams i kåln?

Hvilkens, denna nötta käpp, som siras,
som så grann och blomsterlindad står?
Jo, vår goda prästfars högtid firas:
gubben fyller sina sjutti år.

Gamla prästmor, fintlig och förslagen,
med små fêter på sitt enkla sätt
fyrti gånger firat denna dagen,
fyrti år sin goda gubbe glädt.


249