Anna Maria Lenngren
För mycken misstro föder agg,
för mycken lättro ångrens smärta:
tänk ej i hvarje ros en tagg,
ej dygd i hvarje manligt hjärta!
Väl dig, om jämt du följa vet
försiktighet, den kloka gumman:
den, jämte känslig glädtighet,
är af all vishet hufvudsumman.
Med läsning öd ej tiden bort,
vårt kön så föga det behöfver.
Och skall du läsa, gör det kort,
att såsen ej må fräsa öfver!
Ett odladt vett, en upplyst själ,
hvad! kunna böcker blott det skänka?
Mitt barn, studera världen väl:
den ger dig ämnen nog att tänka!
Hvar mänska, Betti, är en bok,
lär dig att fatta rätt dess värde,
och minns, att oftast af en tok
den vise någon visdom lärde!
Men om lektyren roar dig,
väl! i förädling af ditt väsen
låt den då blygsamt röja sig,
men ej i tonen af beläsen!
En lärd i stubb — det är ett rön —
satirens udd ej undanslipper,
och vitterheten hos vårt kön
bör höra blott till våra nipper.
272
