Ljusets Fiender
En utlät sig: “Man vore dum …
(sen saken kommit har så vida)
att vilja ljusets gagn bestrida;
blott att man hindrar det att sprida
sitt sken till hela publikum.
Nu, och på det en dylik fara
ej i vårt land må äga rum,
är bäst man lämnar denna vara
åt mig till monopolium.”
“Rätt sagdt!” hör man en annan svara.
“Farväl med allt politiskt skick,
med börd och dygder, hof och seder
den stund, till allmänhetens blick
man tillät ljuset stiga neder!
Men nu, som öfverheten blott
har rätt att pröfva, till hvad mått
en undersåte utan brott
må äta, dricka, se och höra,
så tror jag för min del (hoc est:
del i arrendet) vara bäst,
att ljuset till regale göra.”
Bland någre, som i hemlighet
för skam skull sväljde sin förtret,
var källarmästarn och hans drängar.
Förmodligt kunde gästerne
vid ljus begynna efterse,
hvad drog dem gafs för deras pengar
Ty denna konst, som kallad blef
förr: underverk — nu: underslef,
den konst att göra vin af vatten,
har än i dag det felet kvar,
att den med svårighet bedrar
rätt nyktert folk — om ej om natten.
