Karl Gustaf af Leopold
Systemet ej till sällhet traktar,
det har ej kval och ej begär.
Den mask med känsla, du föraktar,
i värde öfver solen är.
Hvart enda lif, som har förmåga
att njuta, att beklaga sig,
har rätt att sucka vid sin plåga,
har rätt sin skapare att fråga :
“är det den lott, du lofvat mig?”
Och dock, tillfreds med den han gifver,
begär ej i hans plan att se,
hvad kraft det första hjulet drifver,
och hvilken kraft det tusende.
Följ blind, men viss, när han ledsagar,
(fast du hans vägar ej förstår)
att dessa vägar hafva lagar,
och att du trampar, när du klagar,
lycksalighetens gömda spår.
Ryck ej ur högsta rättens händer
dess viktskål, dess regeringsglaf.
Spörj ej: “hvi blodas dessa länder?”
Spörj ej: “hvi flödar detta haf?”
Högst ur din krets sin irrgång gömmer
den kedjan af en ordnings bud,
hvars del du ser, hvars vidd du dömer.
Ditt vett vill mäta den och glömmer,
att sista länken hålls — af Gud!
⁎
92