Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/91

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
AMMIRAL ENTERFELT.

Herr Baron förlåt en gammal Gubbe, som hierteligen tager del i alt hwad som Er angår, om han är så frågwis och begiär weta hwad beställning som I bekläder, Er ålder, om jag gissar rätt, tyckes fordra at I måste redan hafwa walt någon wiss lefwernes art.

BARON SADIG.

Jag hoppas mitt swar på Er fråga, Herr Ammiral, skall så gillas af Er, som jag finner både fägnad och heder uti sielfwa frågan. Jag har i hela min ungdom med all flit sökt inhämta de kundskaper, som skulle giöra mig skickelig, antingen til en god Soldat eller en skickelig Statsman. I språken, och Exercitier giorde iag ock de framsteg, at iag utan sielft beröm, kan säga mig uti dem wara färdig, min hug lekte fuller straxt på at taga til wärjan, men som wårt långsamma krig några år förut tagit ända och således liten apparence war til at lära stort, eller at giöra särdeles lycka i den metién, så beslöt iag på min Styffars trogna råd at giöra mina resor utom lands, besåg ock de förnämsta utrikes orter, med den flit och acktsamhet som iag trodde en gång skulle kunna giöra mig desto skickeligare til at tiena mitt Fädernesland, Frankriket lemnade jag til sist, i upsåt at där något dröija, til at efter en allmän wedertagen inbillning, gifwa mit wäsende något bättre skick och angenämhet, men jag war snart sagt knapt dit kommen för än jag fick bedröfweliga tiender om min Styffars död, och blef så twungen för mina angelägenheter skull, at begifwa mig hem åt igen, sedermera hafwer jag här hwarken sökt eller ernåt någon beställning, lärer ej heller giöra derom någon ansökning, ty ehuru iag altid skal wara färdig enär påfordras at med