Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
101
Bygninga Balk.

mycket af ägorna, som emot thes hemman swarar, och bäst hägnas och häfdas kan.


2. §. Nu hafwer han sin del upbrukadt och afrögdt i åker och äng, och wilja the andre sedan nyttja hwar sin ägodel; bruke tå up och rödje, som han giordt. Och när the alle upbrukadt och bättradt sina delar som han; niute tå genom skifte hwar sin lott i åker, äng och alla ägor, som förr är sagdt. Tager någor annorledes del i by; böte, som i 10. Cap. urskils.


IV. Cap.

Huru wägar och diken i by läggas skola, och hwad tilökning then niuta skal, som sin åker therwid får.


1. §.


FArwäg til och ifrån by, så ock til åker och äng, Kyrkio och qwarn, bör läggas af oskifto, sex alnar bred, och thes utan twå alnar å hwarthera sidan til dike, om så tarfwas. Almän landswäg skal wara tijo alnar bred emellan diken; ther landswäg redan tolf alnar bred är, warde then så wid macht hållen.


2. §.
N 3