Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/141

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till: navigering, sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
103
Bygninga Balk.

utan hans förfång; tå gifwes honom witsord, som stänga wil, och gärde then by mer, som för mera ligger, och then mindre, som för mindre ligger. Möter skog, beteshage, eller utmark, åker eller äng; hålle then gården allena, som åker eller äng äger.


3. §. Gärdesgård bör stängas tät och fast, twå alnar hög, och twå alnar emellan hwart par stör; och hålle byamän hand theröfwer, at hwar så stänger, som nu sagdt är. Ther gård af sten, eller annat, efter ortens lägenhet, giöres, bör ock then wara så fast, at then ej lätteliga rifwas eller falla kan, och så hög och tät, at boskap och swin måge hållas ute.


4. §. När mark bar är, och kiäle ur jord; tå bör om sädesåker täppt wara, och hwar hafwa sin gård gild, när tiden inne är at så, ehwad thet är höst eller wår. Försummar någor thet; böte twå öre för hwart par stör. Sker skade therigenom; gälde ock then åter. Ligger led eller grind neder; böte en daler. Äng bör första dag i Maji månad stängd wara. Ligger gård eller grind sedan neder för äng; böte hälften mindre. Stänger eller bättrar han ej, tå han af thes grannnar therom tilsagd warder; böte dubbelt. Nödgas byamän stänga för then, som brister; niute therföre wedergällning til fullo.


5. §.