5. §. Bryter någor gärdesgård eller led neder, och sker skada ther igenom af fä; böte som i 5. Cap. sagdt är, och gälde skadan åter. Far någor genom led eller grind, och then icke stänger efter sig; böte en daler, äntå at ingen skada sker.
6. §. Hwilken som med wilja släpper sin
boskap i annars obärgada åker, eller oslagna äng;
böte för häst och gammalt nöt, eller swin tre marck,
för ungnöt, get eller får tolf öre, för kid, kalf eller
lam fyra öre, och skadan åter. Tiudrar man ther
häst eller annat fä; ware lag samma. Är gröden
afbärgad, eller sker thetta i beteshaga; ware bot
hälften mindre. Låter någor drifwa och walla sitt
fä å annars enskilta skog eller mark; böte fierde
parten. Drifwer wallhion in fä; böte efter thy, som
här sagdt är.
7. §. Släpper någor i byalag sitt fä, ett
eller flera, i gärde, äng, hagar eller öar, förr än
rätter tid är, och grannar ther om ense äro; böte
fierdung emot thet, som i 6. §. sagdt är, och hafwe
grannar macht, at drifwa thet ut.
8. §. Hwar som äger okynnes eller otamt fä,
thet gild gärdesgård bryter, eller flöger öfwer, och
skada giör i åker eller äng; gälde skadan åter.
Wiste han, at thet fä sådan owana hade, eller warder
