gälde träs wärde til Konungen. Sker thet å frälsejord, eller å skattefrälse; niute Frälseman samma rätt, som Konungen. Hugger eller skadar Frälseman bärande trä i oskifta bya ägor, eller å almänning; ware lag samma, och trä ware förfallit til Kronan, eller Frälseman, ther någor i samma by med honom del äger, hwarthera efter lott sin.
2. §. Nu sker thet i Konungens park, eller
diurgård; ligge thet i tweböte, Konungens ensak.
3. §. Hugger någor neder, eller förderfwar
med wilia annars trä, som man til prydnad wid
hus, wägar eller annorstädes hafwer planteradt;
plichte som i Missgiernings Balken sägs.
4. §. Finnes å almänning, eller å skatte
eller Kronojord, gammal och förtorkad ek eller bok,
eller stå the åker eller äng til mehn och skada; söke
then, som thet trä fälla wil, eller skada theraf lider,
Konungens Befalningshafwandes lof, och låte han,
genom jägeri betienta och twänne af Nämnden, thet
trä syna, och förordne sedan hwad skiäligt och
nyttigt pröfwas: Doch må ej något sådant trä fällas,
förr än thet med Kronones hammar utmärkt är.
Witna synemän här om annorlunda än sant är; böte
hwarthera tijo daler. Apel och oxel må i thy fall
saklöst fällas.
