Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/160

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
122
Bygninga Balk.

bewilja, än nu sagdt är. Ej måge the ock för arfwode sitt eller lofsedel betalning taga; hwar som thet giör, miste ett åhrs lön.


4. §. Å frälsejord må ägaren sielf swedja, eller thet annan tillåta, å sin enskilta skog, inom, eller utom hägnad. Swedjer landbo å frälsejord, utan ägarens lof och minne; böte som i 2. §. sagdt är.


5. § Ther bruk och bergwärk nu äro, eller uprättade warda, må ingen swedja inom then ort Konungen biuder, ej eller å almänning, wid hundrade dalers bot. Sker thet å Konungens enskilta parkar; ligge i tweböte, Konungens ensak, och skadan åter.


XV. Cap.

Om skogseld.


1. §.


WIl man swedjeland bränna; afrödje tå skogen näst omkring, gräfwe up jorden, och hafwe watn ther hos och annan redskap, som tienar at släcka elden med. Tilsäge ock nästa grannar at wara wid handen, och komma til hielp, ther så omtränger. Hwar som förr, än han thet alt giordt hafwer, eller tå starckt wäder, stor torka och hete är,

tän-