bewilja, än nu sagdt är. Ej måge the ock för arfwode sitt eller lofsedel betalning taga; hwar som thet giör, miste ett åhrs lön.
4. §. Å frälsejord må ägaren sielf swedja,
eller thet annan tillåta, å sin enskilta skog, inom,
eller utom hägnad. Swedjer landbo å frälsejord,
utan ägarens lof och minne; böte som i 2. §. sagdt är.
5. § Ther bruk och bergwärk nu äro, eller
uprättade warda, må ingen swedja inom then ort
Konungen biuder, ej eller å almänning, wid
hundrade dalers bot. Sker thet å Konungens enskilta
parkar; ligge i tweböte, Konungens ensak, och
skadan åter.
XV. Cap.
Om skogseld.
WIl man swedjeland bränna; afrödje tå skogen
näst omkring, gräfwe up jorden, och hafwe
watn ther hos och annan redskap, som tienar at
släcka elden med. Tilsäge ock nästa grannar at wara
wid handen, och komma til hielp, ther så
omtränger. Hwar som förr, än han thet alt giordt
hafwer, eller tå starckt wäder, stor torka och hete är,
