Hoppa till innehållet

Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/161

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
123
Bygninga Balk.

tänder eld å swedjeland, eller går therifrån, innan elden aldeles utsläckt är; böte tijo daler, ändoch ingen skada sker. Sker skada; gälde af gods sitt, och böte hundrade daler.


2. §. Nu hafwer han tagit thet i acht, som här sagdt är, och händer sig, at elden äntå widare går, eller hafwer elden sig så fördölgdt, at then ej kunnat märkas, och giör sedan skada; tilsäge tå, wid tijo dalers bot, flera grannar, och låte klämta wid nästa Kyrkio, at ther med folk til hielp kalla. Brinner tå byaskog, böte fem daler wådabot för hwarthera, ägarens ensak, och ther til för hwar ek och bok sexton öre; plantere ock sådana trän i stället, som förr är sagdt. För by och Kyrkio bötes, som i 24. Cap. urskils.


3. §. Tänder någor up eld på marken, af annan orsak eller tilfälle, eller giör thet wägfarande man, och släcker ej sedan wäl ut; böte tiugu daler. Tänder man up, tå starckt wäder är, eller långsam torka, eller ther skog och annat kan itändas, och släcker ej elden; ligge i tweböte, äntå at ingen skada sker. Kommer ther skada af, gälde åter, och böte hundrade daler, och then som jorden äger, eller åkärer, niute målsäganderätt, och hafwe wåld taga okändt och löst folk i förwar, som i 5. §. skils. Kommer eld ut af tienstefolk, eller wallhion; böte, och

gälde
Q 2