Hoppa till innehållet

Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/172

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
134
Bygninga Balk.

eller intager, och dör thet theraf; gifwe honom iämngodt igen, eller thes fulla wärde. Dör thet ej, utan warder sargadt; tage thet hem til sig och läke. Warder thet lahmt och lytt; behålle thet sielf, och gifwe ägaren olytt igen, eller thes wärde.


2. §. Sargar man med wilja annars fä annan tid, eller tå man thet intaga wil; läke thet såra, och böte fierdung af thes wärde. Är thet häst, oxe eller ko; sätte ock genast så godt fä i stället til hans bruk och nytto. Blifwer thet fä friskt, som förr; tage hwar sitt åter Dör thet, eller warder lahmt eller lytt; gälde åter jämngodt, och böte, som sagdt är.


3. §. Dräper man med wåda annars fä, som ätas kan; betale wärdet, och behålle thet fä sielf. För annat fä, som ei matnytt är, gälde fierdung af thy thet wärdt är.


4. §. Tager någor lön före, at läka eller åderlåta fä, och får thet död eller skada genom hans wållande; gälde fä åter, och behålle thet. Gitter han fulltyga, at han ej warit ther til wållande; ware saklös.


5. §. Äger någer fä, som smittosam siuko hafwer; hålle thet särskilt, at annars fä theraf ej smittas må. Giör han thet ej; böte tre daler, och

skadan