Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
135
Bygninga Balk.

skadan åter. Ur by, ther boskaps sot är, må ingen sälja eller kiöpa fä. Sker thet; gälde skadan som theraf händer, och böte hwarthera tijo daler, eller wärje sig med laga skiäl eller ed, at han ej wiste ther sot wara: dräpe ock then fä, som kiöpt, och hem til sig fördt, tå grannar ther om påminna; eller böte dubbelt, och hafwen the macht thet fä döda. Oxe, häst, hund, eller hwad fä thet helst är, som af farsot dör, eller måste dräpas, som sagdt är, skal genast med hud och allo gräfwas twå alnar diupt ned i jord, afsides ifrån by, wägar och siöar, och ware legohion skyldigt thet at giöra; grannar hielpe ock thertil, om så tarfwas. Drager sig legohion undan; miste halft åhrs lön. Dör fä af annan siuko, eller eljest dödas; tå må hud afdragas, och giöre thet legohion wid bot, som sagdt är. Hwar som förwiter någon sådant, eller at han fä hulpit, åderlåtit, botadt, eller snöpt; böte tiugu daler, eller plichte med kroppen.


6. §. Dräper man annars hund med wilja; böte tre daler. Är thet wallhund, jagthund, eller bunden gårdshund; böte dubbelt, och wärdet åter. Okynnes hund, som biter folk eller fä, bör ej lös wara.


7. §. Dräper fä annars fä, som ej ätas kan;

betale ägaren hälften af thes wärde, som dräpit

blef.