Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/174

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
136
Bygninga Balk.

blef. Kan thet ätas; gälde fierdung, och thet döda tage han, som thet förr ägde. Nu warder fä sargadt af fä; betale halfwa läkeslön och halfwa skadan. Är fä want at skada giöra, och wet thet ägaren, eller är han ther om warnad; gälde dubbelt mer än sagdt är. Samma lag ware om hund, som fä biter, eller sargar. Giör hund skada tridie gången; betale thes ägare som sagdt är, och döde hunden.


8. §. Hund, eller annat diur, som wildt warder, skal ägaren strax instänga, eller döda, tå han thet weta får. Giör han thet ej; böte tijo daler. Sker skada; gälde ock then åter. Hissar man hund å annars fä, ock får thet skada; gälde fullt åter, och böte fierdung af thes wärde. Får hunden skada, ware thet ogildt. Hafwer man wilda diur, biörn, warg, lokatt, räf, eller annat odiur, och ej hächtar eller stänger them så inne, at the annars fä ej kunna skada; böte tijo daler, och skadan åter. Sker thet annan gång; böte dubbelt, och fylle skadan. Sargar eller dräper okynnes fä, hund eller annat odiur, någon menniskia; therom skils i Missgiernings Balken.


XXIII. Cap