tilstädjer annan at hafwa och bära lius utan lychto, och eld i uthus, eller ther man hafwer lin, hampa, hö, spån, eller annat slikt, ther i eld snart taga kan; sätter lius wid wägg; giör eld i ugn eller spisel, och then ej wårdar; hafwer lius wid säng, och somnar ther ifrån; röker tobak i lada, foderhus, eller annorstädes, ther eld lätteliga kan tändas; eller skiuter owarsamt åt hus eller tak; eller warder eld lös af annor sådan försummelse, ther man kunde och borde bättre wachta för skada: brinner tå hus och gård up; bygge åter jämngodan, och niute ej brandstod eller eftergift å afradet. Äger bonde hus och jord sielf; hafwe han ock sjelf skadan. Brinna tillika up andras hus och gårdar, eller andre bygnader; gälde af sin egendom så långt then räcker, och böte twå daler för hwart hus, jordägarens ensak; orkar han ej skadan och böter gälda, tiene thet af med arbete, eller plichte med kroppen, hwiketthera han helst wil, som skadan lidit. Brinner folk inne; böte full mans bot för hwarthera. Brinner Kyrkia up; böte hundrade daler til Kyrkio bygnad. Är han mindre wållande; gälde fierdung af thy, som sagdt är. Then owarsamt med eld omgår, å sätt som nu är sagdt, böte fem daler, äntå at ingen skada sker.
2. §. Timar skada af rätt wåda, som man
ej kan förese eller wachta, förr än skada händer;
