och låte Konungens Befalningshafwande wid Tinget ransaka, hwar then jämnast och genast giöras kan. Warde ock the ägor thertil tagne, som möta och föreligga, utan at någor thet wägra må; och niute by, som mister i åker eller äng, ther före sin fyllnad af Kronan.
2. §. Landswäg skal wara tijo alnar bred,
som förr är sagdt: Wäg til Ting, Kyrkio, och qwarn,
så ock annar farwäg sex alnar; bro öfwer ström eller
bäck efter thy, som wägens bredd är.
3. §. Wid hwarje hel mihl å landswäg rätte
Häradet up stolpar, eller stora stenar, och mindre
wid hwarje half och fierdedels mihl, ther å
mihletalet utmärkt är.
4. §. Ther wäg löper til stad, sokn, bruk,
siöhamn, eller annan kunbar ort, skola märken
sättas, the ther wisa til hwad ort then wäg ligger.
5. §. Rifwer någor neder, eller slår sönder,
thessa mihlstenar och märken; plichte, som i
Missgiernings Balken urskils.
6. §. Wägar skola fyllas, och högas up med
sand och grus, och åhrliga bättras, så at watn
therå ej stadnar. Å båda sidor skola diken giöras,
ther thet ske kan, så ock aflop ther utur, hwar så
nödigt är.
