7. §. Almän winterwäg öfwer siöar och mossar, skal hwar by för sina ägor utstaka, ther isen starckast är, och minsta fahra: Ther store siöar äro, giöre thet soknarne, som ther omkring ligga; ändre ock wäg så ofta thet tarfwas, och märke the ställen ut, ther store wakar och wråkar äro, och lede wäg ther förbi, eller bygge bro öfwer, wid tre dalers bot. Häradsfogde hafwe ther inseende å, at sådant i rättan tid sker. Wäcker någor notewak wid winterwäg; märke sielf then ut. Hwar som hugger up winterwäg öfwer siö, eller förderfwar bro; plichte som i Missgiernings Balken stadgas, och sware til skadan.
8. §. Alle, som å landet hemman äga eller
bruka, skola wägar rödja, och broar bygga; och
ware ej eller Konungens gårdar och ladugårdar
therföre frie. Hwar skal sitt skifte få, efter then del
han i by äger, och som thet för allom lägligast faller;
och ligge ther Konungens Befalningshafwandes
wård å, at then ene ej mera betungas, än then
andre. Städerne rödie och hålle wäg och broar, så
långt stadens ägor räcka.
9. §. Hwar som lägger farwäg af förra
stället, utan Tings Rättens lof och minne; böte tre
daler. Lägger man landswäg af thes förra stad;
