som han, eller hans hion giör then wägfarande, och för bedrägeri eller stöld böte dubbelt.
13. §. Ej må man större tyngd lägga å kärra, eller släda, med en häst, än ett skieppund, och efter twå dubbelt. Ej skola ock flere, än en man, rida å en häst. Twå måge åka å släda, eller kärra, med en häst, och tre i wagn med twå hästar, och före hwar ej mera med sig, än en wåtsäck, eller liten kista.
14. §. Hwar som genom falskt pass, eller
annat swek, tager fri skiuts eller förtäring af
gästgifwaren eller almogen; böte hundrade daler, och för
swek sitt särskilt, som thet är til. Han må ock
genast gripas och i hächte sättas, ther han intet
hafwer at widerwåga, eller borgen för sig ej ställa
kan. Sedan döme Rätten theröfwer wid nästa Ting.
15. §. Wid hwarje Ting skal Rätten noga
fråga ther efter, huru gästgifware fullgiör thet
honom bör. Warder öfwer honom klagadt; kalle tå
Rätten honom strax in, eller ther thet ej ske kan, til
nästa Ting, och umgälle han hwad lag förmår.
Rättar han sig icke äntå; kungiöre Rätten
Konungens Befalningshafwande therom, och förordne
han om gästgifweriet, som thes embete fordrar.
