3. §. Finnes gäldenärens fattigdom wara kommen af slöseri, dobbel, lätja, eller wårdslöshet; sware tå til hela gälden, och aftiene then med arbete, eller sitte i hächte, ther borgenärerne ej annorledes sig nöja låta: och warde tå afräknadt på gälden tiugu fyra öre för hwar dag; doch niute han af borgenärerna födo sin, som annar fånge, ther han med arbete sig ej nära gitter. Faller honom under then tid gods eller penningar til; gånge ock the til gäldens betalning.
4. §. Hafwer gäldenär bedrägeliga förmådt
sina borgenärer, at förtro honom theras egendom
i händer, och han then förslöst och undanstuckit, eller
finnes han på hwarjehanda sätt hafwa brukadt swek
och list emot sina borgenärer; tå skal en sådan
bedragare ställas för en påla, på torg, eller almän
Tingsstad, at skämmas twå timar, och ther til straffas med
fängelse wid watn och bröd, eller arbete wid någon
Konungens Fästning; och gånge äntå med honom
sedan, som i then 3. §. sagdt är.
5. §. Rymmer gäldenär för gäld; tå skal
strax efter honom lysas. Kommer han undan utur
Riket, och wil söka leid hos Konungen; giöre thet
inom en månad ifrån then tid han utländes kom.
Får han leidebref, och wil thet niuta til godo; tå skal han
