Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
195
Handels Balk.

skuldebref och pantförskrifningar i then skyldigas fasta gods, eller hus i staden, och them å Härads Ting, eller Rådstufwu, offenteliga intekna låtit, å then ort, Härad eller Stad, ther egendomen ligger; och tage hwar betalning utur sin pant. Är en pant til flera förskrifwen, och räcker then ej til för alla; hafwe then företräde, som äldsta intekning wiser.


10. §. Hafwer någor sitt skuldebref eller annan fordran, som godkänd, eller lagliga faststäld är, intekna låtit i then Rätt, therunder gäldenärens fasta egendom ligger, äntå at then ej är til pant förskrifwen; niute ej thes mindre förmon, efter thes intekning, fram för andra, som theras fordringar, eller pantförskrifningar, sedan intekna låtit.


11. §. Hafwa flere intekning fått å ett och samma Härads Ting; äge lika rätt, äntå at then ene förr, och then andre senare, sin rätt bewakadt. Om intekningar å en Rådstufwudag ware lag samma.


12. §. Ej gifwer intekning förmonsrätt, utan i fast egendom, then gäldenär ägde, tå intekningen skedde; ej eller then, som sker sedan gäldenär död, eller thess fattigdom almänt kunnig är.


13. §. Sitter borgenär i fast pant; niute han betalning therutur näst them, som förr nämnde äro.


14. §.
B b 2