skuldebref och pantförskrifningar i then skyldigas fasta gods, eller hus i staden, och them å Härads Ting, eller Rådstufwu, offenteliga intekna låtit, å then ort, Härad eller Stad, ther egendomen ligger; och tage hwar betalning utur sin pant. Är en pant til flera förskrifwen, och räcker then ej til för alla; hafwe then företräde, som äldsta intekning wiser.
10. §. Hafwer någor sitt skuldebref eller
annan fordran, som godkänd, eller lagliga faststäld är,
intekna låtit i then Rätt, therunder gäldenärens
fasta egendom ligger, äntå at then ej är til pant
förskrifwen; niute ej thes mindre förmon, efter thes
intekning, fram för andra, som theras fordringar,
eller pantförskrifningar, sedan intekna låtit.
11. §. Hafwa flere intekning fått å ett och
samma Härads Ting; äge lika rätt, äntå at then
ene förr, och then andre senare, sin rätt bewakadt.
Om intekningar å en Rådstufwudag ware lag
samma.
12. §. Ej gifwer intekning förmonsrätt, utan
i fast egendom, then gäldenär ägde, tå intekningen
skedde; ej eller then, som sker sedan gäldenär död,
eller thess fattigdom almänt kunnig är.
13. §. Sitter borgenär i fast pant; niute han
betalning therutur näst them, som förr nämnde äro.
