Kommer ther af upror; hafwe förwärkadt både lif och gods.
2. §. Samla sig män tilhopa, och sätta sig
up emot Konungens, eller thes
Befalningshafwandes hud; tå straffes uphofsmannen, som förr är sagdt,
och af the andra miste, efter lott, hwar tijonde man
lif sitt, och plichten the öfrige hwarthera med
fyratijo par spö, eller en månads hächte wid watn och
bröd. Är någor mindre delachtig i then gierning;
straffes efter omständigheterna.
3. §. Nu warder then dräpen, som
Konungens befalning hade, eller then, som wille uproret
stilla; miste dråparen högra hand, och warde
halshuggen och steglad, så ock alle the, som burit hugg
och slag å then döda. Warder uprorsman dräpen;
ligge ogild.
4. §. Bodar någor krigsfolk til upbrott, utan
Konungens befalning med Råds råde; eller håller
thet manskap samman, som hemlof fått, at thermed
utföra skadelig stempling, emot Rikets säkerhet, eller
thes inbyggares frihet: tå skal ingen honom i thy
mål lyda; och miste han lif, ära och gods. Nu
faller fiende oförtänckt in i landet, och kan ej
Konungens befalning afbidas; tå må wäl manskap til
motwärn upbodas, doch warde thet strax Konungen
kungiordt.
