Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/406

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
368
Rättegångs Balk.

ske, utan i nödfall, och ther sanning ej annars utletas kan. Går saken å lif; tå bör ej til wärjemåls ed dömas.


31. §. Domaren lägge then, som med ed sig fria skal, wiss dag före, at sig betäncka, om han thet åstundar, å landet til nästa Ting, och i staden högst en månad. Kommer han tå, och gitter ej eden gånga; ware åt saken fäld. Kommer han ej, och låter ej wisa laga förfall; ware lag samma. Wiser han laga förfall; lägge Rätten honom annan dag före. Fäller Lagman någon til ed, tå bör han then gånga, innan Tinget slutes: Är han ej sielf tilstädes, lägge eden af in för nästa Domstol i orten, inom then tid, som Lagman föreskrifwer.


32. §. Nu är i swårare brottmål mer än halft bewis emot then, som anklagas, och nekar han äntå gierningen: finner Domaren thet fahra är om mened; lemne saken til framtiden, tå then kan uppenbar warda.


33. §. Käranden åligger sitt käromål lagliga bewisa; eller ware swaranden fri. Wänder swaranden någon omständighet före, at sig ther med wärja; bör ock han med bewis then styrcka.


34. §. Med ed kan man swara, och ej kära. Biuder en then andra ed, och nöjes han theråt, som

eden