Sida:Sweriges gamla lagar I (1827).pdf/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


XXI
  1. all(t) þry, Add. 11: 2. þer (ær), Add. 2: 14. iæmpskillær (ær), Add. 11:7. maþer (ær), ibid. §. 19. ok (o)klandæt, ibid. §. 1.
    • Vokaler fördublas:
      aa, aar, baarn, faar, gaas, laan, naam, een, geet, leef, þeer, griis, boo, boort, broor, room, fyuurum, kööp.

    Denna handskrift är i noterna betecknad med bokstafven B.[WS 1]

  2. En pergamentscodex å Kongl. Bibliotheket i Stockholm, sign. B. 6, innehåller Konung Magni Erikssons Landslag (som här saknar ej blott egen KyrkB., utan äfven BygnB. och ÞingB.), jämte några Balkar och smärre stycken af Westgötalagen enligt dess nyare redaktion. Denna i skinnband (hvarpå är tryckt årtalet 1590) med mässingsbeslag och spännen inbundna handskrift innehåller, utom några rena pappersblad i början och slutet, 102 pergamentsblad af 10¼ tums höjd och 7½ t. bredd; är skrifven, som det synes, sednare hälften af 14:de århundradet, med vacker stil, hvaraf prof finnes Tab. VI. þ och th förekomma här om hvarandra, dock det sednare oftast; a brukas nästan beständigt i ändelser af infinitiver m. m. och ej æ, såsom i de förut beskrifna handskrifterna. Alla Flockar (utom i FornB. och UtgB.) börjas på ny rad med omväxlande röda eller gröna begynnelsebokstäfver; deras innehåll är af sednare hand i 16:de århundradet i kanten anteknadt. Den bleka skriften är på några ställen af sednare hand med svartare bläck updragen, hvarvid flera ord blifvit ändrade[1]. En annan hand, som ej
  1. I band VII (Gutalagen) anför Schlyter hit ett tillägg: “Fragmentum veteris codicis membranacei iuris Vestrogotici antiquioris, in Norvegia inventum, commemoratum est a Cel. P. A. Munch in opere a Ch. C. A. Lange edito: Norsk Tidskrift for Videnskab og Litteratur, Christian., 1847, pagg. 31, 32; haec vero relatio suethice versa legitur in opere Frey inscripto, Upsalae, 1847, pagg. 124–5; ac in eodem opere, pagg. 193-7, ego quoque, postquam mihi licuisset inspicere hoc fragmentum, de eo edidi narrationem, ad quam iam possum delegare. Hoc loco tamen adferam dictum fragmentum consistere uno folio integro, 5⅝ poll. alto et 3¾ poll. lato, ac continere finem libri RetlB. a verbis: (vangöms)lu en eig far &c., cap. 12: 1, et initium libri JorþB. ad verba: þeir allir taka .i., cap. 2: pr. Si hoc folium ad integrum codicem pertinuit, ille folia circiter 60 continuisse videtur. Versus finem saeculi XIII vel ineunte saeculo XIV, me iudice, scriptus fuit. Multae varietates, quae nullius sunt momenti, ex parte vero mendosae, testantur hunc codicem haud accuratissime fuisse scriptum. Sed loco verborum at þæs hænde, JorþB. 2: pr., heic recte legitur: Tua af þess hendi (cfr. not. 1 ibid.), et post verba: tua af additur hins (cfr. not. 3). Aliud folium eiusdem codicis nuper inventum est, continens ArfþB. 21: 2, 3; 22, 23. (J. E. Rydqvist, Svenska språkets lagar, I. pag. XXIX.); hoc vero nondum mihi contigit videre.”
  1. Jfr. nott. 31, 42, 45. sid. 83. etc.