þieluar hafþi ann sun sum hit hafþi.
En hafþa cuna hit huita stierna þaun
tu bygþu fyrsti agutlandi[1] fyrstu[2]
nat sum þaun saman suafu þa droymdi
hennj draumbr. So sum þrir ormar
warin slungnir saman .j. barmj hennar
Oc þytti[3] hennj sum þair scriþin yr
harmi hennar. þinna draum segþi han
firi hasþa[4] bonda sinum hann riaþ
dravm þinna so. Alt ir baugum
bundit bo land al þitta warþa oc faum
þria syni aiga. þaim gaf hann namn
allum o fydum. guti al gutland aigha
graipr al annar haita Oc gunfiaun
þriþi. þair sciptu siþan gutlandi .i. þria
þriþiunga. So at graipr þann elzti
laut norþasta þriþiung oc guti miþal
þriþiung En gunfiaun þann yngsti laut
sunnarsta Siþan af þissum þrim
aucaþis fulc .j. gutlandi so mikit um
langan tima. at land elptj[5] þaim ai alla
fyþa. þa lutaþu þair bort af landi
huert þriþia þiauþ so at alt sculdu
þair aiga oc miþ sir bort hafa sum
þair vfan iorþar attu. Siþan wildu
þair nauþugir bort fara men foru
innan þors borg Oc bygþus þar
siþan wildi ai land þaim þula vtan racu
hade en son, som hette Hafthi; men Hafthis hustru hette Hvitastjerna. De två bodde först på Gotland. Första natten som de (der) tillsamman sofvo, då drömde hon en dröm, så som tre ormar vore slingrade samman i hennes barm; och hon tyckte att de kröpo ur hennes barm. Denna dröm berättade hon för sin man Hafthi; han uttydde denna dröm så: Allt är med ringar; bebodt land skall detta varda, och (vi) få ega tre söner; dem alla gaf han namn ofödda; Guti (sade han) skall ega Gotland; Grajper skall den andre heta, och Gunfjaun den tredje. De skifte sedan Gotland i tre tredingar, så att Grajper den äldste fick nordligaste tredingen, och Guti medlersta tredingen, men Gunfjaun den yngste fick den sydligaste. Af dessa tre föröktes sedan folket på Gotland så mycket i lång tid, att landet ej förmådde föda dem alla. Då lottade de bort från landet hvar tredje menniska, så att de skulle behålla och föra bort med sig allt som de egde ofvan jorden. Sedan ville de ogärna fara bort, utan foro till Thors borg, och bodde der. Sedan ville ej landet (d. ä. landsmännen) tåla dem, utan drefvo
