i nämnda rigtning gående vattendrag. Om belägenheten af Uluträsk och Ysmæ verkligen varit den som jag antagit, så har den på den tiden föga eller intet bebodda nordligaste delen af det nuvarande Jämtland hört till Sverige, såsom förhållandet också ursprungligen var med allt det öster om bergsryggen Kölen belägna landet, ehuru Jämtland och Herjedalen af den anledningen kommit att blifva förenade med Norrige, att de blifvit befolkade genom Norska kolonier[1]. Man finner ock att denna gränsförtekning börjas på det ställe, der den dåvarande gränsen afvek från Kölen; och det är klart att afsigten med samma gränsförtekning endast varit att utmärka den delen af Norska gränsen, som, af nyssnämnda anledning, afvek från den rätta riksgränsen. — Då det vidare tillkännagifves att gränslinien från Þorþungægraþ afviker mot vester, så måste detta ställe hafva varit beläget der, hvaräst Jämtländska gränsen böjer sig i nämnda rigtning. Sedan den forna Norska gränsen (vid Alveras) viker från Helsingland, och Dalarne vidtaga, har Helsingelagens författare ej ansett nödigt att vidare upräkna de särskilda gränsorterna, utan derifrån tagit ett enda steg till Kölen (vid Hovær höghæ), och sedan i sydlig rigtning till staden Kungälf. Detta är hvad med någorlunda säkerhet synts kunna antagas, och hvaraf ledning kunnat hämtas till att ungefärligen bestämma de öfriga på anförda ställe nämnda orters läge, ehuru endast några få af dem kunnat igenfinnas på
- ↑ Jfr. min afhandling om Sveriges äldsta indelning i landskap m. m., sidd. 44, 45.
