stora de Buchariske Melonerne pläga växa, eller om deraf gifvas många sorter; dock har jag anledning at räkna dem ibland de kosteligaste i verlden, emedan de så allmänt eftertraktas i Ryssland, Persien, Indostan, China och flerstädes (*).[1] Men det är visst mycket mera vi icke veta om
- ↑ (*) När Hasselqvist i dess Iter Palæstin. p. 491. berättar om de vanliga Egyptiska Meloner, at de voro blötare i köttet, och ej på långt när hyste så angenäm sötma, som han i Sverige hade funnit uti en af Siberiska kärnar framkommen Melon-sort, synes sådant innebära en smickersam tanka om de Siberiska climaten, såsom voro de mycket
ungefär 4 qvarter lång, krokug som ett ko-horn, rätt söt och god, hvilken han kallade Melo longus, l. c. Dock var detta ännu litet, om den berättelsen var sann, som Busbeq fick om Melonerna i Mingrelien, at de kunde gå til 3 fots längd och vara välsmakeliga: A. G. Busbequii Legation. Turc. Epist. 3. p. m. 162. Chardin utsätter intet visst mått på dem han i samma ort bekom, utan säger blott, at de voro mycket stora, men ej särdeles goda: Journal du Voy. en Perse. T. 1. p. m. 73. J. Bauhinus uptager l. c. under namn af Melo magnus en melon, som var mindre än ett barn-hufvud, hvilken han åt på Beffords Slott, och tyckte vara den bästa han någonsin känt, både til smak och lukt; men huru hade han då icke skolat baxnas, om han fått se en sådan, som Olearius fick til skänks i Moskwa, hvilken gick til 40 skålpunds vigt, och var söt och god: l. c. p. 117. Ja, han torde också ryckt på axeln vid en om 20 skålpund, til hvilken storlek Melonerne ofta gå i Ispahan, varandes derjämte af den art, at de kunna hålla sig året igenom, neml. väl förvarade för värma i täpta käril, som hållas kalla med snö: C. Le Brun Voy. par la Moscovie en Perse & aux Ind. or. p. 229. Jag törs icke omröra de ofatta Meloner Thevet säger sig sedt på Madagascar, hvilka skola varit så stora, som en karl kunnat famna om: Singularités &c. fol. 44.
