Den här sidan har korrekturlästs
101
¤ ) ° ( ¤
hälsan, när måttelighet brukas, kunnandes äfven uti febrar tillåtas. Försynen tyckes derföre endast ämnat denna frukt för de heta länder, är också troligt, at den derifrån först härstammat, och sedan efterhand utspridt sig (*).[1] Vatten-Melonerne äro den frukt man i Syrien nästan mäst värderar (**);[2] och G. Bosman tyckte dem i Gvinea vara läckrare än Ananas (***).[3] Papaya (Carica Papaja L.) kommer at härpå följa (†),[4] i anseende til dess myckna likhet med Melon både til utseende och smak, fast dess
god-
G 3
- ↑ (*) At denna frukt måtte kommiti från Indien, när den först vardt bekant i Persien och Arabien, kan slutas af det Perserne kalla den Hinduanæ: Olear. l. c. p. 430. och Araberne Battich Hindi: Rumph. l. c.
- ↑ (**) Särdeles den med röda köttet, och som där kan hålla sig hela vintern: L. Rauwolf Rais in die Morgenl. p. 73.
- ↑ (***) Voyage de Guinée, p. 317.
- ↑ (†) Denna i de heta climaten lätt odlade, och derföre i båda Indierna mycket allmänna, frukt, som hela åren igenom står til fångs, har haft lika öde med alt annat i verlden, som blifvit allmänt, neml. at i samma mån blifva mindre aktadt. Linschoten berättar, huru Papaya i Ost-Indien hölls af alla uti stort värde, när den nyss hade blifvit ditförd ifrån America, men sedermera förföll, af det den blef där så allmän: l. c. p. 24. och G. Marcgrav säger, at den icke heller i Brasilien hölls i stort värde, blott för dess ymnighet skull: Hist. rer. natural. Brasil. p. 103. Rese-Beskrifvarnes skiljaktiga omdömen om Caricæ Papajæ smak gifva tilkänna, at deraf måste gifvas åtskillige varieteter eller
ej allenast nyttjar dem til läskning för törst, utan ock til sin mästa spis och föda: Hasselqvist l. c. p. 489. Kärnarne duga ock at äta: Rumph. l. c. I Africa bruka Negrerne at steka och äta dem: Brue l. c.
