Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/112

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

godhet ej hinner up mot de ädlare Melon-sorter. Denna träd-frukt har i allmänhet ett mjukt och sött kött, som väl i någras tycke har för svag och för litet retande smak, men

i de

    sorter. Nya species eller slag af Carica hafva ej ännu blifvit stadgade, mer än allenast Posoposa, hvars smak Feuillée säger vara sötaktig: l. c. T. 3. Hist. des plant. medic. p. 52. och är det ock alt hvad vi i den delen med visshet vete. Papaya förekom W. Smith i Gvinea såsom nästan utan smak: Voy. de Guinée T. 2. p. 66. och så tyckes den ock vara, säger Phil. à S. Trin. l. c. p. 356. då man först börjar äta deraf, men finnes sedan helt söt, eller, efter Valentyns utsago, är af fade söt smak: l. c. p. 170. J. B. Du Tertre berättar om den samma, at den är stor som en knytnäfve, med kött liksom på en Melon, af fade och sötsmickrig smak: Hist. des Antilles habitées par les François, T. 2. p. 187. A. Ulloa omrörer en sort, som är hvit i köttet och trådig, med syrlig smak: l. c. T. 1. p. 67. Deremot anförer Fermin en sort af guldgult kött, som är god at äta, dock något starkt kylande: l. c. T. 1. p. 185. och Fru M. S. Meriaen säger den samma ha behagelig smak, och just smälta i munnen: de Voortteeling en wonderbaerlyke Veranderingen der Surinaemsche Insecten p. 40. J. Wilson fann Papaya rätt angenäm at äta: Purchas Pilgrims T. 4. p. 1264. Tavernier förklarar den han åt i Tunquin för delicieux: Recueil de plus. relat. &c. p. 175. och samma omdöme om en Africansk sort ser jag i Voyages aux côtes de Guinée & en Amer. par N. p. 299. Proyart träffade den i Loango såckersöt och angenäm: l. c. p. 26. A. Kircherus visste at omtala en ganska söt sort, som för dess blöthet skull ätes med sked: China illustrata p. 186. och en dylik mycket söt finnes i Surinam: J. D. HL. Beschryvinge van de Volkplantinge Zuriname p. 222. såsom ock i Angola: Zucchelli l. c. p. 153. Man är intet ense om, hvad fruktslag Papaya kommer närmast öfverens med i smaken, men merendels har man tyckt den