godhet ej hinner up mot de ädlare Melon-sorter. Denna träd-frukt har i allmänhet ett mjukt och sött kött, som väl i någras tycke har för svag och för litet retande smak, men
sorter. Nya species eller slag af Carica hafva ej ännu blifvit stadgade, mer än allenast Posoposa, hvars smak Feuillée säger vara sötaktig: l. c. T. 3. Hist. des plant. medic. p. 52. och är det ock alt hvad vi i den delen med visshet vete. Papaya förekom W. Smith i Gvinea såsom nästan utan smak: Voy. de Guinée T. 2. p. 66. och så tyckes den ock vara, säger Phil. à S. Trin. l. c. p. 356. då man först börjar äta deraf, men finnes sedan helt söt, eller, efter Valentyns utsago, är af fade söt smak: l. c. p. 170. J. B. Du Tertre berättar om den samma, at den är stor som en knytnäfve, med kött liksom på en Melon, af fade och sötsmickrig smak: Hist. des Antilles habitées par les François, T. 2. p. 187. A. Ulloa omrörer en sort, som är hvit i köttet och trådig, med syrlig smak: l. c. T. 1. p. 67. Deremot anförer Fermin en sort af guldgult kött, som är god at äta, dock något starkt kylande: l. c. T. 1. p. 185. och Fru M. S. Meriaen säger den samma ha behagelig smak, och just smälta i munnen: de Voortteeling en wonderbaerlyke Veranderingen der Surinaemsche Insecten p. 40. J. Wilson fann Papaya rätt angenäm at äta: Purchas Pilgrims T. 4. p. 1264. Tavernier förklarar den han åt i Tunquin för delicieux: Recueil de plus. relat. &c. p. 175. och samma omdöme om en Africansk sort ser jag i Voyages aux côtes de Guinée & en Amer. par N. p. 299. Proyart träffade den i Loango såckersöt och angenäm: l. c. p. 26. A. Kircherus visste at omtala en ganska söt sort, som för dess blöthet skull ätes med sked: China illustrata p. 186. och en dylik mycket söt finnes i Surinam: J. D. HL. Beschryvinge van de Volkplantinge Zuriname p. 222. såsom ock i Angola: Zucchelli l. c. p. 153. Man är intet ense om, hvad fruktslag Papaya kommer närmast öfverens med i smaken, men merendels har man tyckt den
