i de flestas är så angenämt, at de äta det ofta och med nog nöje. En del sorter finnas ock af Rese-beskrifvarne så berömde, at man
deruti likna Meloner. Pyrard säger, at den kommer nära til Meloner: l. c. part. 3. p. 20. Gumilla påstår, at den liknar Melon både i smak och lukt: l. c. T. 3. p. 201. Samma tycke har Gem. Carreri i anseende til smaken: l. c. p. 212. Men Baron påstår intet mer, än at den til någon del liknar Meloner: Churchill’s Collect. T. 6. p. 124. Marcgrav säger den hafva färg och smak som Meloner, men ej komma up emot dem i godhet: l. c. p. 103. Deremot ser jag en annan utgifva den för så söt som en Såcker-melon: M. W. Descript. of the Mosqueto Kingdom, i Churchill’s Coll. T. 6. p. 310. och Della Valle träffade en sort i Indien, som var sötare och välsmakeligare än Meloner: l. c. 4. Th. p. 48. Jag vet ej på hvars ord J. Gesner bygger, då han säger Papayas smak vara midt imellan Meloner och Fikon: l. c. p. 101. Annars ser jag, huru den i Oldendorps tycke kommer tämmeligen öfverens i smaken med Morötter, dock så at den är mycket mjukare, tendrare och sötare: l. c. T. 1. p. 181. I Lettres édif. & curieuses T. 10. p. 399. säges, at den kommer nog nära in til Päron. All denna olikhet i omdömen kan til en del härröra af skiljaktiga sorter, til en del också komma af skiljaktigt tycke hos dem som deraf ätit. Men äfven de allmännare och mindre läckra sorter falla sig så behageliga, at mycket folk tycker om dem, såsom P. Browne säger ske på Jamaica: l. c. p. 360. I Gesner utgifver denna frukt för Indianernas mästa spis: l. c. Européerne i Indien finna den rätt smakelig, särdeles Portugiserne: Pyrard l. c. berättandes G. Carreri, at den var så kommen i de Portugisiske Jesuiters tycke, at de åto den dageligen: l. c. hvarigenom också hände, at den vardt kallad Jesuiter-Melon: Histoire gener. des voyages T. 11. p. 658. Man brukar mycket at koka Papaya, och är den då bättre än rå: Oldendorp l. c. I Brasilien kokas den ofta ensam, ofta ock ihop med kött: Marcgrav