tydeligen ser, det de hållit dem för läckerheter (*).[1] De la Flotte (**)[2] och De la Lane (***)[3] räkna Papaya ibland de förnämsta Indiska frukter.
Fikon (Ficus Carica L.) hafva altid blifvit med synnerlig smak ätne utaf dem som älskat sött, särdeles då sorterne varit goda och de samma fått sin rätta mognad (†),[4] hvilken de
- ↑ (*) En särskild art förändring af Papaya träffas på Americanska öen S. Croix, gul med gröna ränder, rätt angenäm til smaken, och en så utvald frukt til välfägnad, som någon annan på de öarne, varandes den så fast i köttet, at den kan skäras i skifvor som en Melon: Davies l. c. p. 30. Den samma är söt och delicieux, säger De Rochefort Hist. nat. & morale des Antill. p. 66. til storleken som de största Franska Meloner, och mycket bättre än de andra Papaya-sorter: Du Tertre l. c. T. 2. p. 188. Den var först endast funnen på nyssnämnde ö, men när Fransoserne drefvos bort af Engelsmännerna, fortplantades den af dem til Guadeloupe: l. c. och sedermera har den väl vidare blifvit kringspridd.
- ↑ (**) Essais hist. sur l’Inde &c. p. 536.
- ↑ (***) Lettres édifiantes & curieuses l. c.
- ↑ (†) Fikonen i Södra Europa menar H:r Duhamel
l. c. Fransoserne i Africa nyttjade den grön at koka i soppa: Loyer l. c. p. 197. På många andra orter äter man den ock gerna halfmogen och kokad, då den smakar som de bästa Rofvor: M. Sybilla Meriaen l. c. Jag vet icke, om Smith menar mogen eller omogen Papaya, då han omtalar, huru man i Gvinea brukar at koka den med smör och peppar, och äta til salt kött: l. c. Européerne, säger han vidare, pläga upblanda den med Limon-saft och såcker, och baka denna massan som pastej uti ugn, då den får smak och färg som äple-torta. Papaya ses mästerligen afritad i G. D. Ehret’s Plantæ & Papil. rarior. Tab. 3. samt i C. J. Trew’s Plantæ selectæ pictæ ab Ehret, dec. 1. tab. 7.
