sällan ärnå i de kallare orter (*).[1] I länderna kring Medelhafvet komma de til ansenlig fullkomlighet, och där finner ock folket dem rätt angenäma (**).[2] De äro, säger H:r Duhamel,
- ↑ (*) At Fikon i mycket varma somrar kunna i Holland komma til vacker mognad, ser jag af det L. Lemnius berättar om de färska Fikon, som i Julii månads slut 1540 presenterades Kejsar CARL d. V. då han kom til Ziriczée i Zeeland, neml. at Kejsaren undrade, huru de där kunde fås så goda, försäkrandes, at de ej skulle kunnat bättre mogna i Spanien: Herb. bibl. expl. fol. 50.
- ↑ (**) Rese-beskrifvarne tyckas likasom kommit öfverens om Fikonens berömmande i länderna kring Medelhafvet, hvar på sitt ställe. En Fransk Fru, som reste i Spanien, fann Fikonen därstädes excellenta: Relat. du voy. d’Espagne 1691. T. 1. p. 114. och F. Carter tyckte dem vid Mallaga vara så förträffliga, at inga i hela Europa kunde komma up emot dem: l. c. p. 367. Fikonen i Provence öfvergå mycket i godhet dem man får på en del Grekiska öar: C. D. S. M. Voy. de Grece &c. pref. p. 13. 28. och efter Tourneforts omdöme växa i Marseille de bästa i verlden: l. c. T. 1. p. 19. Man utropar i hela Italien Fikonens godhet i Pesaro, hvilka M. Misson tyckte öfvergå all den andra frukt där var: Voyage d’Italie T. 1. p. 300. men J. Ray fann dem öfveralt i Italien
gå til hela 30 slag och sorter, hvaraf han endast beskrifver några få, de minst kinkuga: Tr. des Arbr. fruit. T. 1. p. 210. ff De äro rätt välsmakande färska, i de climat de trifvas, men hälsosammare torra: Zückert l. c. p. 169. af hvilka de som blifvit torkade i solen altid äro bättre til smaken än de i ugn torkade, hvilket torknings-sätt brukas i Archipelagen: Duhamel l. c. p. 217. De stora gula, så väl som de violette, äro på långt när ej så välsmakelige, som de smärre Marseille-Fikonen, hvilka pläga föras inlagde i små korgar: v. Linné Amoenit. Acad. T. 1. p. 45. De små gula i Provence och Italien säger J. Bauhinus öfverträffa alla andra: l. c. T. 1. p. 133.
