hafven, Nådige Herrar, Mine Herrar, under hela den sedermera framgångne tiden, immerfort förnyat Eder ynnest emot mig och förökt Edra välgerningar, medelst Edert kraftiga bistånd och lättelse under förvaltningens tyngd, Edert ädelmodiga tålamod och öfverseende med mina röjda ofullkomligheter, samt Edert lärorika uplysande uti många för mig mörka ämnen. Fördenskull, som min ärkänsla för altsammans ej med få ord kan uttryckas, och jag derjämte vet, at Edra granlaga öron icke tåla något utsväfvande beröm, lärer jag göra bäst, då jag helt kort och upriktigt försäkrar, at Eder ynnest och godhet skall hos mig städse förvaras uti det tacksammaste hjerta.
Jag gör mig sjelf någon förebråelse, då jag nu besinnar, huru föga jag på dessa sista åren kommit at för min andel tilskjuta til denna K. Academiens Handlingar; hvilket eftersättjande jag dock förmodar skola tåla ursäkt, åtminstone af dem som kunna veta, at jag derföre icke varit fåfäng, utan snarare arbetat och odlat mitt pund, äfven uti lärdoms-vägen. Och om jag, vid mitt nu innehafde Heders-ämbete, ej med öpendagad försorg kunnat verka til någon synnerlig vetenskaps eller konsts framgång, hvilket ej heller ibland så rättsinta Medlemmar varit af nöden, är jag dock viss på, at icke med min vanvårdnad hafva stält någon på förfall, eller i så vådelig belägenhet, som Baron Holberg sade at Metaphysican förföll under det han var dels Professor, nemligen at denna vetenskap aldrig var råkad i större fara, än
