listor upfört, neml. Musa paradisiaca och M. sapientum (*). [1] Rumphius, sedan han bekänt sin okunnighet om alla Pissangs slag, gör först en indelning deraf uti tre hufvudslag, neml. det vilda, det halfvilda och det odlade slaget, och upräknar sedan af det sista 17 skiljaktiga sorter, som han dock säger voro endast de mäst bekanta (**).[2] Af dessa angifver han 4 såsom synnerligen tjenliga til at äta rå, ibland hvilka han gifver 2:ne det utmärktaste
- ↑ (*) Til det förra af dessa slag plägar man räkna de större sorterne, som äro något stadiga i köttet och kunna stekas, blifvandes de merendels omtalte under namn af Pisang, Plantain, Chincapalones, Mauz, Musa &c. men til det senare de mindre sorter, som äro mjuka i köttet, och svårligen tåla at stekas, utan måste ätas rå, hvilka pläga nämnas Senorins, Bacoves, Gvineos, Adams Fikon, Niceffo &c. Banane-namnet ser jag många bruka, då de tala om någon af de större sorter, många också då de handla om någon af de mindre.
- ↑ (**) Herbar. Amboin. T. 5. p. 130. ff. Valentyn upräknar lika många: l. c. T. 3. p. 243. ff. Men Rumphius säger sig hafva råkat folk i Batavia, som trodt sig kunna räkna hela 80 sorter Pissang i sina trägårdar: l. c. p. 133. Ibland de nämnde 17 sorterna hafva alla det gemensamt at växa i klasar, samt til formen mer och mindre likna Gurkor, men färgen är skiljaktig; en del äro hårdaktiga och torra i köttet, en del åter helt mjuka. Smaken är på somliga nog syrlig, på andra austere eller amper, på andra åter
mycket lik ett torkadt Calabriskt Fikon: Voyage to Congo hos Churchill l. c. T. 1. p. 529. Den Musa, som drefs i Cliffordska Trägården, hade någon likhet til smaken med Fikon: C. Linnæi Hort. Cliffort p. 467. Men De la Loubere fann Figue d’Inde i Siam hafva ingen smak af Fikon: Royaume de Siam T. 2. p. 68. och de fleste andre Scribenter tala icke om någon sådan smak.
