företräde uti läckerhet, neml. Pissang Medji eller Tafel-Pissang, och Pissang Radja eller Kongs-Pissang (*).[1] Och dessa 4 äro tvifvelsutan
- ↑ (*) Den förra af dessa 2:ne sorter beskrifves af Rumphius at vara en tvärhand och ibland också ett qvarter lång, rundaktig, med tjockt skal, mjuk at taga på, utvärtes gulaktig, köttet hvitaktigt, och mjukare än på de andra, glittrande som såcker då man afbryter frukten, innerst som märg, söt både til lukt och smak, hvilken senare är såsom man äte stekta äplen med såcker och smör, och liksom något rosen-vatten vore inblandadt, jämte någon åtföljande Fikon-smak; måste ätas rå, och kommer mäst på borden ibland desserten; tjenar ej väl til at steka, om den ej bara är halfmogen. Den senare sorten är, säger han, af samma substance och form, men mycket mindre, knapt 1 finger lång och 1 tum
fade, men på de begärligaste sorterna söt och angenäm. Dock tyckes en och samma sort icke hålla sig allestädes lika god, utan tvifvel af det climatet är för den samma tjenligare på den ena orten än på den andra, ty jag bör tro, at, när Ovington säger Bananas på S. Jago vara bättre än på Madera, han då ment en och samma sort på båda ställen: l. c. T. 1. p. 36. Navarette yttrar sig om denna frukt, at den fås mycket bättre på Manilla, än i Nya Spanien: l. c. p. 35. och en annan påstår, at Plantain och Bananas äro i Mosqueto landet i America bättre än på de Engelska Americanska öarne: M. W. descr. of the Mosqu. Kingd. hos Church. T. 6. p. 307. Den Plantane, som finnes i Caile på Celebes, håller Navarette för den bästa i verlden: l. c. p. 235. Alla frukterna mogna ej på en gång, utan hvar efter annan, varandes de bästa sorterne länge gräsgröna, tils de i öfra ändan börja gulna, hvilket sedan sker öfveralt; men af fruktan för åverkan låter man dem ej få länge sitta på, utan afplåckar dem så fort de börja gulna, eller afskär man hela klasen, doppar den i hafs-vatten, och hänger dem up i hus, då de sedan efter hvarandra mogna: Rumph. l. c. p. 127.
