Den här sidan har korrekturlästs
behagliga sorter, ja också de omogna (*).[1] I många länder har man Pissang til dagelig kost, äfven för de spädaste barn, och är altså denna frukt en af de gagneligaste, som människorne
- ↑ (*) De Pissang-sorter, som äro stadiga i köttet, äro egenteligen de man brukar at koka och steka, och de samma påsyfta ock Portugiserne med namnet Figos de assar, eller Fikon at steka: G. Carreril. c. p. 211. De syrligare sorterna, säger Rumphius p. 135., plägar man i Indien steka i askemörja eller koka i vatten; men de amprare steker man i smör eller olja, sedan man skurit dem på längden och vältrat i mjöl, eller ock skär man dem i skifvor på tväran och steker med ägg-smet öfver, då de bli smakeligast; ätandes då Holländarne dem som delice: Nieuhoff l. c. Man finner också de söta blifva stekta. C. Leiste vittnar om dessa, at de blifva bäst då de stekas: Beschr. des Britt. Amerika p. 383. Oldendorp säger, at de blifva både kokta och stekta, men få på senare viset bästa smaken: l. c. p. 184. De la Loubere säger om Bananes i Siam, at de äro ej aldeles så delicata rå, men igenom stekning lägga de bort den myckna sötman, och få smak som stekta Renetter: l. c. Du Tertre tyckte dessa efter stekningen hafva smak som Bonchretiens stekte i askemörja: l. c. Om en sort af denna frukt säger Garcias ab Horto, at då den stekes och lägges i vin med påströdd Canel, smakar den mycket bättre än stekta Qvitten: Aromatum & simpl. Ind. hist. p. 190. Man kan vända sig denna frukt til gagn på många sätt, och göra Engelsmännerne sig ofta Pudding deraf: Dampier l. c. p. 330. Man nyttjar den ofta omogen at steka och koka, samt sedan äta som bröd: l. c. och är den god, medan den är grön, at koka: Langhans l. c. Den är ock rätt god at äta, då den plåckas grön och genast stekes: Hist. de la Jamaique par M. p. 70. På Jamaica ätes den merendels grön, neml. skalad och stekt, och äta månge den i stället för bröd: P. Browne l. c. p. 363. Sådant sker äfven i Gviana, och blir den då antingen stekt på halster
