Sida:Tal om Läckerheter-1.djvu/129

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

Rese-beskrifvare gripa sig an at berömma dem, t. ex. då Cavazzi säger om Niceffo, en sort i Africa, at den var den yppersta läckerhet han någonsin känt (*);[1]Navarette yttrar sig om några sorter i Manilla, at de i sötma och god smak öfvergå alla Europeiska frukter (**);[2] då Kiöping tror, at i verlden ej fins ljufligare och välsmakeligare frukt, än en sort han träffade på Ceylon (***);[3] och då Dampier anser en sort på Mindanao såsom Kongen för alla frukter (†)[4] o. s. v. Det är annars anmärkt, at ingen så nitiskt prisat Pissangs läckerhet, som Sjöfarande, hvilka, nyss komne til lands efter långvarigt vistande på sjön, hafva tyckt

    tilgång är på Ris; där har man Pissang til daglig kost; ja ock alla barn i de första 7 à 8 månaderna, innan de kunna njuta Ris eller annan kost, plägar man där föda med denna frukt, hvilken modren steker i askemörja, tuggar och gifver barnet: l. c. p. 134. På Maldiverna är äfven i bruk, at tillaga Pissang åt de späda barnen i stället för barn-välling: Pyrard l. c. part. 1. p. 85. Denna frukt föder starkt, säger P. Alpinus, men tynger i magen: de Plant. Ægypti fol. 32. b.

  1. (*) Relat. de l’Ethiop. occid. publ. par Labat, T. 1. p. 141.
  2. (**) Han säger, at ibland de många Plantain-sorterna i Manilla äro de så kallades Biskopar bäst, dernäst Dominicanerne; de för figurens skull så kallade Gethorn öfvergå alla i sötma och lukt; och dessa nämnde sorter öfvergå alla Europeiska frukter i sötma och god smak: Churchill l. c. T. 1. p. 35.
  3. (***) Denna sort Pisang ser ut, säger han, som Kospenar, med ett tunnt skinn, som man afdrager med fingren; den smakar mägta söt, men är ej fast eller tät, utan liksom man bete uti en deg: Resa genom Asia, Afr. &c. p. 107.
  4. (†) L. c. T. 1. p. 328.